Prostitution är inte sexarbete

Trots att jag inte riktigt har ro att formulera mina tankar helt färdigt tänkte jag ändå skriva om ett ämne som jag har funderat på ett tag, nämligen det här med människor som vill avkriminalisera prostitution och kalla det för ”sexarbete”. Det är så otroligt mycket som skaver i den diskussionen att jag knappt vet var jag ska börja, men jag ska göra ett försök.

Jag tror att det som skaver allra mest för mig är att jag upplever att väldigt många som är på sexarbeteslinjen verkar ha en privilegierad position. Det är personer som kan välja sina ”kunder” och inte gör det för att de är desperata och/eller tvingas till det, utan för att de verkar tycka att det är roligt och spännande. Och jag tänker att det är väl kul för dem att de trivs med det de gör, men det blir väldigt skevt om vi ska låta de mest privilegierade diktera villkoren för en hel grupp. Det vore lite som att till exempel lyssna på de som inte tar illa upp av n-ordet och fortsätta använda det, trots att vi vet att det är ett ord många tar illa upp av och som har en mörk historia.

För de flesta är det väl känt att i prostitutionens fotspår följer sådant som människohandel och kvinnor och flickor som hamnar i situationer som de definitivt inte skulle vara i om de fick välja. Att kalla dessa människor för ”sexarbetare” känns som ett hån mot personer som utsätts för saker mot sin vilja och inte kan ta sig ur den situation de befinner sig i. Lyssna gärna på P3 Dokumentär om ”Verklighetens Lilja 4-ever” för att få höra bara en av berättelserna om hur det ser ut.

Många vittnar också om att de under tiden de prostituerade sig försökte göra gällande, både för sig själva och andra, att de trivdes med det de höll på med och att det var ett fritt och eget val, men att de senare har insett att det endast var något de intalade sig själva för att stå ut. Jag säger inte att alla mår dåligt av att prostituera sig, däremot vet man att väldigt många gör det. Självklart ska hela skulden ligga på den som utnyttjar prostituerade, inte de prostituerade själva, eftersom de endast gör vad de behöver för att överleva. Eftersom jag inte själv har erfarenhet vill jag inte ta tolkningsföreträde, så här är en länk till en intervju med en kvinna som vet betydligt mer om detta och har starka åsikter i frågan.

Det många som förespråkar att kalla det ”sexarbete” är att man vill minska det stigma som prostituerade utsätts för, men jag tror att det är fel väg att gå. Det är männen som ska stigmatiseras. Dessa män som anser sig ha rätten att betala för en annan människas kropp för att tillfredsställa sina egna behov och lustar utan att behöva bry sig om den andra personens känslor. Jag tror att det man gör genom att börja kalla det ”sexarbete” är att spela köparna i händerna, eftersom man genom detta gör det legitimt för dem att fortsätta att endast se till sina egna behov. Dessa män köper självklart gärna även myten om ”den lyckliga horan”, för det är extremt bekvämt för dem att tänka sig att personen som de utnyttjar trivs med det hen gör. Läs gärna Sandras inlägg ”En mans rättighet” för ytterligare ett perspektiv kring detta.

För oavsett vad någon försöker intala mig och andra är inte prostitution något som båda parter får glädje av, utom i ett fåtal fall. För den köpande mannen (för det är till allra största delen män) är den andra personen inget annat än ett objekt, någon som finns där för honom helt utan att ställa krav. Sex är något ömsesidigt, att betala för att få göra vad man vill med en annan människas kropp är ett utnyttjande, och att kalla det ett arbete blir bara absurt.

Jag tänker att en av orsakerna till att man så ofta ser ner på den prostituerade beror på att vi på många sätt delar sexköparnas syn på de personer de utnyttjar, som någon som helt och hållet är ett objekt utan värde som man kan kassera efter att man är klar. Därför borde det vara självklart att sexköp är olagligt, eftersom det lägger ansvaret där det hör hemma, vilket är en viktig del i att flytta fokus till köparen och därmed minska stigmat för den som prostituerar sig. Ansvaret och stigmat måste helt överföras på männen som går till prostituerade och det uppnår vi inte genom att avkriminalisera prostitution och börja kalla det ”sexarbete”.

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Detta inlägg publicerades i Feminism och märktes , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Prostitution är inte sexarbete

  1. Håller med till 100% om detta Helena! Det är väl kanske ingen nyhet att jag tycker att det är ett gigantisk problem att män tycker sig ha rätt till ”sex”, rätt till andra människors kroppar och är helt fusionerade med tanken om att ”har en bara har pengar nog att betala så är ALLT ok”. Det är det naturligtvis inte. Att objektifiera, förtrycka och skada andra är (ska aldrig) vara ok oavsett hur mycket du betalar.

    • Helena skriver:

      Nej, det är ju verkligen inte ok, så jag kan överhuvudtaget inte förstå de människor (feminister) som tycker att prostitution borde avkriminaliseras. Jag förstår inte hur man kan komma fram till slutsatsen att det är ett rimligt alternativ.

  2. CaLLe skriver:

    Håller med dig helt och hållet! Jag kallar det för ”köperunk” för det är ju det det är – män köper en kropp att runka av sig i. Att kalla det för något annat är bara ett illaluktande försök att flytta fokus från vad det egentligen handlar om.

    • Helena skriver:

      Exakt! Personen vars kropp de betalar för att få utnyttja har ju inte mer glädje av det än en runkdocka, och ändå anses sådana vara patetiska och äckliga, medan det på något sätt är acceptabelt att gå till en prostituerad. Det är en märklig värld vi lever i.

Lämna en kommentar