Inför årets fotomaraton var jag rätt orolig för vädret, som länge såg ut att bli regn stora delar av helgen. Men ju närmare helgen kom, desto bättre såg det ut. Fast när jag vaknade 6.30 på lördag morgon av att det formligen vräkte ner kändes det lite oroväckande. Det regnade sedan hela morgonen och hela vägen när jag körde in till Stockholm, men otroligt nog slutade det i princip samtidigt som jag parkerade bilen, och sedan höll det sig så resten av helgen. Ja, ända tills jag satt i bilen på väg hem på söndag eftermiddag.
Eftersom det är lite roligt att se tillbaka på vad som hände under dygnet kommer nu en redogörelse för händelserna som ledde fram till varje bild. Det blir huvudsakligen ur mitt eget perspektiv, inte så mycket om vad de andra två i mitt sällskap (A och hennes mamma) gjorde, eftersom jag har svårt nog att minnas mitt eget händelseförlopp, än mindre deras. Varning för ganska långt inlägg…
Som vanligt började det hela med incheckning, även i år i Scandinavian Photos butik på Norr Mälarstrand, där jag mötte upp A och hennes mamma innan vi gick ner till starten i Rålambshovsparken. Kl. 12 gick starten och vi fick våra fyra första teman, Kungligt, Balansakt, Stockholm och Hipster. Vi kände nästan direkt att vi ville ta oss in till de mer centrala delarna för att lösa detta, så efter ett kort stopp i fotobutiken för att köpa ett motljusskydd åkte vi in till city, och passade även på att lämna mina väskor på hotellet som var vår bas under helgen. Sedan var det dags att sätta igång.
Vi började spåna idéer på saker som är kungliga och det var ju nästan oundvikligt att vi skulle hamna vid slottet. Jag kom fram till att högvakten ju faktiskt kallas ”kungliga högvakten”, så det fick bli en sådan på bild. Det kändes dock lite tråkigt med en vanlig bild på en av vakterna i sitt bås, men till slut hittade jag en vinkel som gjorde att bilden kändes mer intressant. I efterhand har jag verkligen retat mig på att jag inte såg att den där lilla, lilla delen av byggnaden kom med i bild.
1. Kungligt
Mitt sällskap tog också bilder runt slottet på samma tema och när alla var klara strosade vi lite lagom planlöst ner i Gamla stan för att få lite uppslag till Balansakt. När vi åt lunch bad jag en servitris att balansera lite tallrikar, men de bilderna blev inte så bra, så det blev ut och försöka hitta något annat. Plötsligt såg jag ett barn som jag tyckte hade en balanscykel och tänkte ”Perfekt!”, fast det visade sig vara en vanlig men liten cykel. Däremot hade ett barn bredvid en sparkcykel och det funkar ju också, så jag frågade (både barnet och en förälder) om hon kunde tänka sig att åka nerför en gränd så att jag fick ta några bilder, vilket gick utmärkt. Det här är nog den bild jag är allra mest nöjd med i min serie.
2. Balansakt
Stockholm var ett tema jag funderade länge över. Det kändes lite för uppenbart med en vybild, utan jag ville gärna hitta något som mer fångade något av Stockholms ”essens”. Jag tog några bilder på en gata med folkmyller, fast de blev inte som jag hade tänkt. Tyvärr, får jag säga, för efter dessa hittade jag en person som var perfekt för temat Hipster och som det blev flera bra bilder på, men de använde jag inte i slutändan, eftersom jag ville ha bättre Stockholm-bilder. Men innan dess var det dags att gå till nästa station och hämta fyra nya teman (Asfaltsblomma, Vykort, Punk och Hopplös). Vid det laget kände jag mig redan rätt stressad, eftersom det hade gått tre timmar och jag bara hade löst två bilder, så att det nu var sex teman som väntade.
Efter stationen promenerade vi mot centralen och på vägen hittade vi en man som satt och fiskade. Här hade både jag och A samma idé, men vi tog helt olika bilder, så det fick gå. Det kändes som att det här med att fiska mitt inne i huvudstaden är en av de saker som är så speciella med Stockholm och eftersom jag började känna tidspressen flåsa mig i nacken fick det bli så, för att kunna gå vidare.
3. Stockholm
Vi tog oss sedan ut mot Söder, med en tanke om att det är där man lättast hittar en hipster. Lätt stressad bestämde jag mig för att en hipster även kan omfatta en person som mitt i storstan handlar på Bondens egen marknad, så det fick bli en bild på det. Egentligen tycker jag att bilden hade kunnat vara bättre, fast nu ville jag bara komma framåt.
4. Hipster
Temat Asfaltsblomma kändes rätt knepigt. Jag tänkte mig det som en person som har växt upp under svåra förhållanden (framför allt för att den engelska översättningen på kortet var ”Dandelion child”, dvs maskrosbarn), vilket jag inte riktigt visste hur jag skulle gestalta. När det dök upp en romsk kvinna bestämde jag mig för att det fick funka, både med tanke på hur jag tänkte mig ordets betydelse, men även för att hennes klarröda kläder var så vackra mot stadsmiljön runt omkring.
5. Asfaltsblomma
När det gällde temat vykort funderade jag fram och tillbaka på hur jag skulle ta mig an det. Till slut bestämde jag mig för den hyfsat enkla vägen och köpte ett vykort på 7-eleven som sedan A fick sätta sig på en gräsmatta och skriva på medan jag fotade. Ännu ett tema avklarat.
6. Vykort
Sedan var det det här med att hitta en punkare, eller något annat som kunde passa på det temat. Det är ju inte direkt som att stan kryllar av punkare, så jag började klura på alternativa möjligheter. Då såg jag en kille med armarna fulla av tatueringar och fick snilleblixten att tatueringar kan väl anses ganska punkigt. Sagt och gjort, jag haffade honom och när jag sedan såg texten på hans arm kände jag att jag verkligen inte hade kunnat ha mer tur med modell.
7. Punk
Eftersom vi befann oss på Söder och jag visste att det på Medborgarplatsen pågick en demonstration för att kämpa för afghanska ungdomars rätt att få stanna i Sverige och inte behöva skickas tillbaka tänkte jag att deras situation känns rätt hopplös (särskilt med tanke på att det just denna dag pågick en ”motdemonstration” anordnad av diverse rasister). Problemet med detta motiv var att jag tycker att det känns lite exploaterande att fotografera människor i den situation som dessa personer befinner sig i, så jag ville gärna hitta något sätt att skildra detta utan att kliva över den gränsen. När jag sedan hittade ett plakat som satt på en stolpe kände jag att där hade jag min bild.
8. Hopplös
Sådärja, efter att ha lagt nästan fyra timmar på de första tre temana hade jag nu betat av fem stycken på två timmar. Plötsligt låg jag i fas och hade en halvtimme tillgodo till nästa station. Väl på stationen och med nästa temakort i handen kändes det extra bra att vara ikapp, då de två första var riktiga luringar. Nya teman var Nödvändigt?, Sommarfilm, Löparglädje och Helt slut!. Första utmaningen var att hitta en lämplig tolkning av Nödvändigt?. Vad finns det som kanske inte är helt nödvändigt och hur ska man kunna fotografera det? Eftersom klockan var efter 19 kände vi att det började bli dags för mat och började dra oss mot en hamburgerrestaurang (fokus ligger under fotomaran på snabbt och enkelt intag av energi, inte gourmetupplevelser) och jag kom på idén att dippsåserna som man kan ha till sina pommes frites inte direkt kan anses vara nödvändiga. Sagt och gjort, jag beställde en sådan och komponerade ihop det hela till en bild.
9. Nödvändigt?
Efter ett stopp på hotellrummet för byte av kläder och lite utrustning, gav vi oss ut på jakt igen. Vi hade sett att det var utomhusbio i Rålambshovsparken, men den kändes nästan lite för uppenbar, så jag ville gå till biografen vid Hötorget för att försöka hitta ett alternativt motiv. Jag försökte först fånga ett par som stod och tittade vilka filmer som fanns att välja på, men lagom när jag hade fått ordning på inställningarna gick de. Men alternativet med en ensam person som stod och tittade på skärmarna funkade också.
10. Sommarfilm
Den här kvällen pågick Midnattsloppet, så även om det var den uppenbara honungsfällan för både Löparglädje och Helt slut!, särskilt med tanke på att nästa station låg vid starten för loppet, bestämde vi oss ändå för att ta oss dit. Det kanske inte är världens roligaste tematolkning, men vem kan vara superkreativ jämt? Därför haffade jag lite olika människor runt starten och fick till sist till en hyfsad bild på två som skulle springa loppet.
11. Löparglädje
För nästa tema kändes det rimligt att ta sig mot målet, för någon borde väl vara helt slut där. Dock såg de flesta oförskämt pigga ut. Till slut lyckades jag fånga en situation med en person som verkligen var helt slut, tyvärr blev bilden alldeles för mörk, men det fick duga. Varje år säger jag att jag måste träna mer på att fotografera i dåligt ljus, fast det blir ändå inte av. Följden är tyvärr alldeles för tydlig i de bilder jag tagit på kvällen/natten.
12. Helt slut!
Dags för en ny station kl 23 och fyra nya teman, denna gång fick vi Sida vid sida, Partaj!, Redskap och På låtsas. Planen var att vi nu skulle ta oss till hotellet och vila lite. På vägen tog vi en runda på centralstationen i hopp om att kunna fynda något lämpligt motiv. Plötsligt hittade jag mitt Sida vid sida, som jag i efterhand insåg att även A hade tänkt ha på det temat, så jag fick lite dåligt samvete för att det kändes som om jag ”stulit” hennes idé, men tyvärr hade jag inget alternativ och var för trött för att hitta på något bättre, vilket jag inte tror att jag hade kunnat göra, då jag tycker att bilden funkar så bra på det temat.
13. Sida vid sida
Nu var klockan runt midnatt och vi la oss för att vila en stund. Jag vet inte om det blev så mycket sömn för min del, men det var ändå skönt att vila kroppen en stund genom att bara få vara helt stilla med fötterna lite upphöjt på en kudde. Vilan blev dock inte så lång, för väckarklockan ringde 2.45 så att vi inte skulle missa stationen mellan 3 och 5. Tanken var också att ta en sväng på stan i hopp om att kunna hitta något lämpligt för temat Partaj!. Vi cirkulerade på Stureplan en stund och där lyckades jag hitta ett ”stilleben” som fångade partykänslan rätt bra.
14. Partaj!
Den tidiga morgonstationen hade ett lite svåråtkomligt läge, särskilt med tanke på tiden på dygnet, så vi tog en taxi dit för att hämta upp de nya temana Aha!, Skönhet, Tålamod och Rullar. Dock hade jag fortfarande två teman från förra kortet kvar att lösa. För Redskap tänkte jag ganska mycket ”verktyg” och kom fram till att kameran ju är det verktyg som är helt avgörande för ett fotomaraton, så A fick agera modell med sin kamera, med skärmen öppen på verktygsmenyn.
15. Redskap
På låtsas var sedan ett tema som jag verkligen hade svårt att komma på något roligt för. Liksom förra året kunde jag konstatera att tiden där tidigt på morgonen, runt 5–6, nog är min allra minst kreativa. När jag då fick höra att A:s mamma hade ett par plasttulpaner i sin packning fick de helt enkelt utgöra mitt motiv. Det här är nog den bild jag är allra minst nöjd med och jag har kommit på så många sätt som jag hade kunnat göra den annorlunda. Men när jag tog den ville jag bara få det avklarat.
16. På låtsas
Inte för att nästa tema var det minsta lättare. Så här med tre fotomaraton i bagaget tycker jag nog att Aha! är ett av de allra svåraste teman som har varit när jag har deltagit. Jag var nästan arg på att de hade tagit med det temat, för jag visste verkligen inte hur tusan man skulle kunna gestalta det på något vettigt sätt (kom även ihåg att klockan nu var 6 på morgonen och vi hade hållit på i 18 timmar med endast en gnutta vila). Efter ett tag växte i alla fall en idé fram om att kaffe kanske kan skapa någon slags aha-känsla och eftersom A ändå hade tänkt köpa en kopp kaffe fick hon och koppen fastna på bild.
17. Aha!
Nu var det dags att ta sig till nästa station, som var öppen mellan 7 och 9, så vi åkte till Odenplan. Där fick jag i mig lite välbehövlig frukost i väntan på att stationen skulle öppna. Vi fick vårt sista temakort med orden Öde, Solsidan, Uniform och Deltagarnummer. Även om det var frustrerande att ligga efter lite, eftersom jag bara hade löst ett tema från föregående kort, var det ändå en så skön känsla på morgonstationen, för det är då man känner att man faktiskt kommer orka göra hela. Man har visserligen ett antal teman kvar att fotografera, men det är bara timmar kvar till målet och det ger ny energi i både kropp och knopp.
När vi var på väg ifrån stationen hittade jag en skönhet att fotografera när vi väntade på tunnelbanan, och jag lyckades precis knäppa ett par bilder innan tåget rullade in.
18. Skönhet
Därefter tänkte jag att jag återigen skulle försöka hitta fiskare att fotografera, eftersom fiske är sinnebilden av tålamod. Jag visste inte hur stora chanserna var att hitta en fiskare kl 7.30 en söndagmorgon, men jag hade tur och påträffade ett par stycken. Även denna bild hade jag i efterhand velat göra om (jag upplever att det är för många linjer som spretar åt olika håll), men just då kunde jag inte själv se vad som inte var riktigt bra, så jag var mest glad att jag hade hittat något som passade temat.
19. Tålamod
Vi promenerade sedan runt lite planlöst och hamnade vid Strömkajen. Där dök plötsligt det perfekta paret för temat Rullar upp, med sina tre Dramaten på två personer.
20. Rullar
Nu var klockan åtta och jag hade bara fyra teman kvar. Jag hade sedan ett tag tillbaka insett att alla bilder jag hade tagit hittills på ett eller annat sätt alla hade människor någonstans i bilden och jag kände att jag inte kunde släppa detta för de sista fyra bilderna. Innan tävlingen hade jag bestämt mig för att försöka ta alla bilder i liggande format, dels för att utmana mig själv att inte falla tillbaka på stående, vilket jag ofta gör, dels för att på bildkartan där alla ens bilder samlas till juryn blir det helt enkelt snyggare om alla är liggande. Det här med att ha människor i bilderna var min plan förra året, men det blev visst så i år igen.
Därför gällde det att hitta ett sätt att gestalta temat Öde som förmedlade känslan av en öde plats (den alternativa tolkningen av ”öde” tänkte jag inte ens närma mig) men där det samtidigt fanns människor. Jag försökte fånga det genom att få in en ensam person på en busshållplats med den tomma Kungsträdgården i bakgrunden, fast det blev inte särskilt bra. Men ibland ska man ha turen på sin sida, för det dök upp en person mitt i allén som jag hann fånga på ett sätt som faktiskt funkade. Tre teman kvar.
21. Öde
När jag sedan skulle fotografera Solsidan tänkte jag att det borde väl inte vara så otroligt svårt, med tanke på att solen faktiskt sken. Det var dock inte så lätt som jag hade trott och jag vankade länge fram och tillbaka i jakt på uppslag. Jag såg en person som satt på en bänk och läste som hade funkat perfekt, men han ville inte vara med på bild, vilket bara är att respektera. Till slut dök det upp en person som kändes bra och det blev mitt motiv till detta tema.
22. Uniform
Var finns personer i uniform när man behöver dem? Det var en hel massa skärgårdsbåtar inne vid kajen, men jag lyckades inte fånga någon av kaptenerna på ett vettigt sätt. Då var min tanke att fotografera spärrvakten vid Kungsträdgårdens tunnelbanestation, fast där kom ännu ett nekande. Nu började jag bli lite frustrerad och tänkte att jag kanske kunde ta ännu en bild på någon i högvakten. Det kändes dock inte bra, så jag irrade runt i jakt på alternativa uniformer. Till slut såg jag några som höll på att plocka ner en scen och tänkte att deras skyddsvästar och hjälmar trots allt kunde räknas som en uniform. Pust, bara ett tema kvar.
23. Uniform
Förra året pärlade jag siffror att använda som motiv för bilden med mitt deltagarnummer och de fick komma till användning i år också. Jag provade olika uppställningar och fick många leenden när jag stod på alla fyra vid en trappa och försökte ställa upp och fotografera mina små siffror. Till sist föll valet på siffrorna uppställda på en soptunna.
24. Deltagarnummer
Då var alla mina bilder klara. Det som var kvar nu, efter att vi väntat in A som tog sina sista bilder, var att hämta våra grejer på hotellet och sedan ta oss till målet där vi skulle gå igenom bilderna och se till att det bara fanns rätt 24 bilder på minneskortet före målgång. Det är alltid ett svettigt moment, men det gick hyfsat smärtfritt för min del, eftersom jag till stor del redan visste vilka av mina bilder jag ville använda. A hade det mer jobbigt då tekniken och tiden var emot henne på alla tänkbara sätt, så jag led verkligen med henne.
Känslan när man lämnar in sina bilder och får diplomet är så otroligt skön! Plötsligt har man tagit sig igenom det där jobbiga dygnet och de träliga timmarna helt utan kreativitet och man kan stolt gå därifrån. Man är visserligen trött på ett sätt som knappt går att beskriva, fast man har så många nya roliga upplevelser med sig också att det är värt ett par dagars återhämtning.
Och det här har jag sagt varje år, men det är verkligen människorna som ger helgen den verkliga guldkanten! Dels människor som ser nummerlappen och är nyfikna, dels de man närmar sig för att fotografera, för de allra flesta är så otroligt glada och positiva. I år fick jag dessutom nöjet att börja lära känna en helt ny person under fotomaradygnet, bara en sån sak!
Ett tigerliv 