När man plötsligt har ett läsande barn

Eftersom jag själv knäckte läskoden redan i 4-årsåldern var jag inte särskilt förvånad över att vårt barn tidigt började intressera sig för bokstäver (att vi läst för henne sedan hon bara var några månader gör förstås säkert sitt till). Hon kunde rabbla alfabetet vid ungefär 2,5 och har sedan periodvis lärt sig mer och mer om bokstäver och ord. Hon har kunnat ljuda sig fram till att läsa ord ganska länge och har också kunnat ljuda fram ungefär hur ett ord skrivs. Men så i somras släppte det helt och hon behövde inte längre ljuda för att få fram vad det stod.

Därefter har hon bara velat läsa mer och mer. Hon läser böcker när hon har en stund över i skolan och tycker ofta att de böcker som erbjuds där är för lätta. Helst läser hon just nu böcker om LasseMajas detektivbyrå, jag tror att hon snart har tagit sig igenom hela serien, många läser vi högt men hon läser dem även själv. Därför kändes det väldigt passande när vi var på Akademibokhandeln förra veckan och de gav henne ett läskort för att kunna ta läsborgarmärken. Det är alltså en kampanj som Akademibokhandeln har för att uppmuntra till läsning, där man får ett märke när man har läst fem böcker, ett till när man läst ytterligare fem och sedan ett tredje efter fem till.

Tigern gav sig in i läsborgarmärkesprojektet med liv och lust. Redan samma kväll läste hon två kortare böcker, men sedan började hon på en ny LasseMaja-bok som hon läste ut dagen efter. Under helgen har hon sedan läst ut ytterligare en. Alla böckerna har nogsamt skrivits upp på läskortet.

img_8496

Nu hade hon nog läst de här böckerna ändå, men det är ändå roligt hur hennes entusiasm blev ännu större i och med detta. Men framför allt tycker jag att det är helt underbart att se hur roligt hon själv tycker att det är. Eftersom jag själv läser så mycket jag hinner och orkar gör det mig så glad att mitt barn också upptäcker glädjen i att läsa. Så fort vi har varit på biblioteket och lånat nytt eller när vi har köpt böcker sätter hon sig ner och börjar läsa i de nya böckerna. Vi läser fortfarande godnattsaga högt för henne (vi har precis börjat på andra Harry Potter-boken), men ofta vill hon läsa något stycke eller någon sida själv innan vi vuxna får fortsätta.

Det finns så mycket fantastiskt, spännande, roligt, intressant, sorgligt och givande att upptäcka i böckernas värld. I helgen åkte vi långt i bil och tidigare har hon mest tittat på film under sådana resor, men den här gången läste hon hellre. Det ger mig ett sådant gladpirr i hela kroppen att sitta bredvid mitt barn och läsa en bra bok samtidigt som hon sitter bredvid och gör detsamma. Att tillsammans upptäcka och prata om böcker är helt magiskt!

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till När man plötsligt har ett läsande barn

  1. CaLLe skriver:

    Åh, läsa!
    Jag tycker verkligen synd om de som inte gör det. Tänk, vad de missar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s