Lite råd önskas

Nu tänkte jag efterfråga lite råd, om någon har något smart att komma med. Jag berättade ju häromveckan om tigerns karate och det barn med funktionshinder som är med där. Det är liksom något med den här situationen som börjar oroa mig lite. Jag vill börja med att säga att jag absolut inte vill neka det andra barnet hans rätt att delta i aktiviteten, för jag tror att det är väldigt nyttigt för honom, precis som det är för de andra barnen.

Problemet är dock att han i och med sin dåliga koll på sin styrka och storlek gentemot de andra barnen riskerar att göra dem illa. Som jag nämnde tidigare har han knuffat tigern så att hon har slagit i väggen och senast igår la han sig på henne så att hon gjorde sig illa och höll sedan i hennes ben så hon inte kunde gå iväg. Sambon och jag börjar helt enkelt bli oroliga för att det ska uppstå verkliga skador, vilket faktiskt kan hända om man lägger sig på någon som väger hälften så mycket som man gör själv. Vi vet ju inte om andra upplever det på samma sätt som vi, eller om det är vårt barn som är extra utsatt, och det känns heller inte riktigt bra att fråga de andra föräldrarna, eftersom det riskerar att bli stigmatiserande för barnet i fråga.

Så frågan är hur man ska hantera det? Vi skulle vilja prata med ledarna, men det vi funderar över är vad man ska säga. Vi vill inte skapa obehag för någon, samtidigt som vi inte vill att någon ska göra sig riktigt illa. Jag förstår ju att ledarna inte kan se allt och jag känner heller inte att det är deras jobb att punktmarkera ett visst barn. Vi som föräldrar får inte lägga oss i det som händer under träningen utan ska endast hålla oss vid sidan av, vilket jag tycker är en bra regel i sig, samtidigt som det gör att man känner att man inte riktigt kan ingripa och säga ifrån när man ser något som händer. Det känns även knepigt om man skulle prata med det barnets föräldrar, för jag utgår ifrån att de gör så gott de kan i att lära sitt barn de sociala reglerna. Så frågan är hur man ska lägga upp det om man pratar med ledarna, några smarta förslag?

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Lite råd önskas

  1. Anelan skriver:

    Jag har inga tips eller råd, men ville ändå skriva att jag tycker det du beskriver om hur ni tänker och resonerar låter väldigt klokt. Det är en knivig sits ni befinner er i, förstår verkligen att ni tycker att det är svårt att veta hur ni ska agera.

    • Helena skriver:

      Åh, tack! Det är verkligen en så svår balansgång mellan att göra det som blir bäst för vårt barn utan att göra det svårt för någon annan.

  2. Lotta skriver:

    Knepigt!
    Tror att det kan bli ett utpekande av barnet i fråga om ni vänder er till de andra föräldrarna och pratar om barnet.
    Men om ni istället vänder er till ledarna och ber dom A. Hålla koll (ja det blir ju oundvikligen en typ av punktmarkering men det är ju också en akut skaderisk som faktiskt måste hanteras oavsett övriga omständigheter) och annars B. Att ledarna tar upp med barnets föräldrar om dom (föräldrarna) är medvetna om hur det förhåller sig. Dom kanske har något redan inarbetat sätt som fungerar för att få barnet att hantera sig/situationerna på ett annat sätt?

  3. Anna Voltaire skriver:

    Såklart ska du ta upp detta med tränaren. Ditt barn ska ju inte drabbas för att man ska vara finkänslig. det känns nog inte bra för den andra familjen heller såklart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s