Små framgångar

Det är ju emellanåt svårt att veta om saker man säger till sitt barn verkligen når fram eller om det bara går in genom ena örat och ut genom det andra. Jag har använt ”hen” länge när jag skrivet, men av någon anledning har jag haft lite svårt att använda det i tal. Både jag och sambon har dock börjat använda det mer när vi pratar och då har tigern hört det och undrat vad det betyder. Vi har förklarat olika situationer där man kan använda det och hon har varit nöjd så.

Idag när jag och tigern kollade brevlådan sa hon så här efteråt:

– Hur vet brevbäraren att du heter Helena? Hur vet han det? Eller hon? Hur vet hen det?

Och det kändes så härligt att höra det. Dels blev jag glad över att hon kom på att hon faktiskt inte visste vilket pronomen brevbäraren använder och att hon inte kunde förutsätta det ena eller det andra, dels blev jag glad över att hon kom på att hon då enkelt kunde använda ”hen” istället. Så tydligen är det en del som fastnar ibland.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Genus, Ur tigermun och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s