Kan man bryta duktighetshetsen?

Idag när jag gick med tigern till förskolan gjorde hon något, jag minns inte vad, och frågade mig sedan ”Visst var jag duktig?”. Den här frågan har börjat förekomma allt mer frekvent den sista tiden, och en del av mig anar ett samband med förskolestarten och att det bytts ut ett par pedagoger, som jag tror har en annan inställning till hur man kan berömma barn än de pedagoger vi haft tidigare. Hur som helst, följande samtal utspelade sig:

Jag: Tycker du att det är viktigt att vara duktig?
Tigern: Ja.
Jag: Varför tycker du att det är viktigt?
Tigern: Jo, för då är jag bra på något.
Jag: Är det för dig du tycker det är viktigt, eller för att andra ska tycka det?
Tigern: Att andra ska tycka det. Om jag känner mig lite ledsen blir jag glad om jag är duktig.
Jag: Okej. Jag tänker att det kanske är viktigare att det känns bra för en själv, för det kan ju vara svårt att göra andra nöjda hela tiden. Vad tänker du om det?
Tigern: *vägrar svara*

Här någonstans avslutade jag det hela, eftersom jag märkte på tigern att hon inte längre ville prata om det. Fast just nu känner jag mig lite maktlös, för jag vet inte hur vi ska bryta den här duktighetsgrejen. Vi ger sällan beröm genom att prata om att tigern är duktig (vilket jag skrev om för länge sedan), utan vi försöker lyfta fram hur roligt det är att hon klarar något hon inte kunnat förut, eller hur fort det går när hon hjälper till att plocka undan från bordet, så att vi kan göra saker tillsammans i stället. Samtidigt ser jag ju hur många andra runtom hela tiden säger att vårt barn eller någon annan är duktig.

Men vad ligger egentligen i ordet ”duktig”? För mig är det väldigt tomt. Det säger inte särskilt mycket om vad det är man gör som är bra och det säger ingenting om det arbete man har lagt ner på att komma dithän att man kan det. Däremot är det väldigt lätt att sträva efter att få höra att man är duktig, för man vet att det är något bra, att man kan. Är man duktig är man inte dålig. Samtidigt är risken stor att man till slut ser sitt värde i det man gör, inte den man är. Här vill jag citera Petra Krantz Lindgren:

Jag ser en risk att kärnan i ett barn som ofta blir sett utifrån sina prestationer så småningom urholkas. Barnet förvandlas från en ”human being” till en ”human doing” och börjar tro att hon är sina prestationer. För en person som tror att hon är sina prestationer är tanken på att misslyckas förstås mycket oroväckande eftersom hon misstänker att det också betyder att hon är misslyckad och värdelös som människa.

Det är ju just det här vi vill motverka genom att i stället fokusera på vårt barns upplevelse av det hon gör, vägen fram till att lära sig något och glädjen i att till slut klara något som man har kämpat länge med. Vi vill dels undvika att hon ser sitt värde i det hon gör, men också att hon ska förstå att ibland krävs ansträngning för att nå ett mål, för att hon inte plötsligt ska känna sig värdelös om hon stöter på motstånd.

Det svåra är ju att det är fler än vi som möter och bemöter vårt barn. Räcker det vi gör här hemma verkligen till för att hon ska kunna stå emot lockelsen i att ”vara duktig”, när så många andra verkar lyfta fram det som något som är så viktigt? Det verkar uppenbarligen inte så. I de här sammanhangen kan jag känna mig lite maktlös, som att det är vi två föräldrar som ensamma säger en sak och resten av världen säger en annan. Jag tror i alla fall att jag ska prata med dem på förskolan och se om det här är saker som de kan arbeta med där, både bland personalen och tillsammans med barnen, för det är ju faktiskt inte bara vårt barn som berörs av det här, utan alla.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kan man bryta duktighetshetsen?

  1. Anelan skriver:

    Jag hatar ordet duktig. HATAR. Så himla intetsägande ord. Varför kan inte vuxna precisera vad de menar istället?!

    Här har både M och Liten snappat upp (bekräftelse)ord som duktig, snygg, stor, vacker, cool och liknande. Det är verkligen svårt att bemöta deras önskan om bekräftelse på att de uppfyller kriterierna för ordet utan att spä på vikten av det eller förminska deras känsla. Att orden i fråga är väldigt könsnormativt uppdelade mellan dem stör mig något oerhört, är det något du har tips om hur jag kan förhålla mig till?

    • Helena skriver:

      Ja, men visst är det ett värdelöst ord?! Det säger absolut ingenting egentligen. Jag tycker också att det är svårt att bemöta barnens önskan om bekräftelse, samtidigt som man inte vill förminska behovet eller på något vis understryka att det är viktigt. Jag brukar nog svara typ ”Ja, och det är så roligt att se att du kan cykla själv nu, du som har tränat så mycket” (som exempelsvar på frågan ”Visst är jag duktig?”) och då betona ”ja:et” så lite som möjligt i meningen.

      Vad gäller hur man ska förhålla sig till könsnormativ uppdelning av berömmande ord vet jag inte riktigt hur man ska hantera det. Jag vet inte om det är rätt väg att gå, men vi hamnar nog ofta i att vi understryker det ickenormativa, dvs om omgivningen envisas med att vårt barn är söt lyfter vi fram att hon är stark.

  2. lenaikista skriver:

    Jag tror att man – i all blygsamhet – kommer en bra bit på väg genom att de närmaste inte deltar i duktighetshetsen. Att mera perifera personer gör det kan man nog inte ändra på (fast försöka kan man förstås!).

    Men om man har tryggheten hemma, från början, är mkt vunnet.

    • Helena skriver:

      Jag hoppas på att det hjälper i alla fall, med tanke på att det inte finns så väldigt mycket mer man kan göra än att själv försöka minimera pratet om att vara duktig. Hur gärna man än skulle vilja går det ju inte att ändra hur alla andra uttrycker sig, även om det vore otroligt praktiskt 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s