Ut ur komfortzonen

Om man är en person som gillar struktur, fasta ramar och förutsägbarhet och har ett ganska stort kontrollbehov kan det ibland vara svårt att utmana och ta sig utanför sin egen komfortzon. Därför känner jag mig så nöjd att jag på senaste tiden har gjort ett par saker där jag tagit rejäla kliv ut ur min komfortzon.

Som jag berättade om i mitt förra inlägg var jag alltså med på Stockholm fotomaraton. Innan jag anmälde mig låg jag sömnlös flera kvällar och var nervös över hur det skulle vara att delta. Jag funderade över om jag var tillräckligt duktig, vilka saker jag skulle ha med mig, var man kunde äta och gå på toaletten, hur det skulle vara att ränna omkring i centrala Stockholm mitt i natten, var man skulle kunna sova. Trots detta bestämde jag mig alltså för att anmäla mig, eftersom jag kände att det roliga nog skulle överväga det läskiga. Och precis så var det ju.

Jag hade visserligen aldrig gett mig på att göra det om jag inte hade vetat att jag hade någon att göra sällskap med, men det tänjde ändå på så mycket av det jag tycker är jobbigt i normala fall: behovet av att ha kontroll och överblick över situationer och att prata med okända människor. Men jag gjorde det! Vi hade ingen aning om vart nästa uppdrag skulle ta oss och jag pratade med fler okända människor än jag gjort på ett år sammanlagt, tror jag.

I förra veckan gjorde jag även en annan grej som verkligen låg utanför min komfortzon. Jag red dressyrlektion barbacka! Så här efter sommaren är det flera hästar på ridskolan som har fått skav från sadeln (runda magar i kombination med värme kan få den effekten) och därför går det inte att rida dem med sadel. Vid tidigare tillfällen har jag bestämt avstått från att rida barbacka, men så när jag blev tillfrågad förra veckan vet jag inte vad som hände, för plötsligt stod jag där och sa att visst, jag kunde väl rida barbacka. Då ska vi ha i åtanke att jag är en snart 42-årig tant som inte har ridit barbacka på nästan 20 år, och då var det på min egen häst som jag kände väldigt väl, samt att jag med åren har blivit allt fegare och mer medveten om vad som kan hända om man åker av. Men jag gjorde det också! Och det kändes inte ens särskilt läskigt när jag väl satt där. Det gick dessutom så otroligt bra och hästen var så fantastiskt fin att jag även den här veckan red samma häst barbacka.

Det är något med när man lyckas tvinga sig själv att utmana ens egna rädslor och sitt eget trygghetsbehov. Jag känner mig så otroligt stolt över mig själv att jag faktiskt har gjort det. Lyckokänslan efter ridpasset var underbar, för att inte tala om den fantastiska känsla det var att ha gått i mål på fotomaran och fått mitt diplom. Jag känner att min självkänsla har fått sig en knuff till det positiva av att våga göra saker som jag trott att jag inte vågade. Så även om det nu dröjer flera år tills jag kliver ur komfortzonen igen kan jag ändå leva på det här ett bra tag. Det bästa är ju också att det antagligen inte kommer dröja så länge att utmana mig själv igen, eftersom jag känner mig stärkt av det här och vet att jag klarar mer än jag tror.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ut ur komfortzonen

  1. CaLLe skriver:

    Med det här sagt ser jag fram emot ett besök hos mig snart! 🙂

  2. Anelan skriver:

    Att gå utanför komfortzonen är verkligen strongt. Som en strukturälskande görasammalika-människa har du mina stående ovationer 🙂 Det senaste har jag börjat kliva utanför min komfortzon (och kanske till och med börjat snickra om den lite) och har upptäckt att det är riktigt kul och givande. Nästan som att ett steg utanför resulterar i fler steg (i brist på bättre metafor), hur upplever du det? Dock att det krävs en del återhämtningstid efteråt, men det kan vara rätt trevligt det också 🙂

    • Helena skriver:

      Haha, jag gillar också strukturer och vill helst inte att saker ska förändras, så jag gillar min lilla komfortzon. Jag håller med dig om att det ofta känns som att om man vågar ta ett steg utanför komfortzonen leder det gärna till att man vågar ta fler, för att man någonstans inser att det ju faktiskt går och man gick inte i kras av att göra det, snarare tvärtom 🙂 Men återhämtningstid kan vara bra efter…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s