Ett fotoäventyr

I helgen begav jag mig till vår huvudstad för att vara med i Stockholm Fotomaraton. Beslutet att anmäla mig föregicks av en stor portion ångest eftersom det var väldigt långt utanför min komfortzon. Till slut bestämde jag mig i alla fall för att hoppa på, för att inte ångra att jag inte tog chansen. Jag hade en kompis som också skulle gå, vilket var en förutsättning, för jag hade aldrig gett mig på det själv. Så till stor del för mitt eget minnes skull tänkte jag försöka sammanfatta helgen här. Jag tänker dock inte lägga upp de bilder jag lämnat in till tävlingen, eftersom juryn gör sin bedömning först i slutet av månaden och det känns bättre att hålla på att lägga ut dem så här tills efter det.

Tanken med fotomaraton är att under 24 timmar ta 24 bilder av lika många teman. Alla bilder ska vara tagna i kronologisk ordning och ingen redigering får göras av bilderna efter att de har tagits. I år fanns även en analog klass för den som ville ge sig själv en riktig utmaning. Så här ungefär gick det för mig (varning för lång text):

Efter ungefär långa 10 kramar från tigern kom jag till slut iväg på morgonen och vi nådde vårt ”högkvarter” (min kompis kontor) strax efter nio. Efter att vi installerat oss där begav vi oss till Skeppsbron för att hämta ut deltagarkort och invänta starten. Första temakortet innehöll temana Fartyg, Gubben i lådan, Felplacerad och Dominoeffekt. Vi gav oss ut på Skeppsholmen för lämpliga fartygsbilder (självklart var jag som språknörd tvungen att googla den exakta definitionen av ”fartyg” för att veta vad som gällde). När vi kände oss nöjda bestämde vi oss för att bege oss till Söder där Stockholm Zombie Walk skulle gå av stapeln. Längs vägen klurade vi på ett sätt att lösa ”Gubben i lådan”. Det slutade med att jag bad en okänd människa agera modell för min bild medan vi väntade på zombiesarna.

Medan vi väntade var det flera som såg våra nummerlappar och undrade vad vi gjorde (vilket hände ett flertal gånger under dagen). Det visade sig också att zombiepromenaden var jätteförsenad, så vi tog oss till en annan plats för att möta upp dem lite närmare starten. Vi träffade tre killar som också var där för att fota zombiesar och de var väldigt intresserade av att höra mer om fotomaran, en hade velat vara med men kunde inte. De gav oss också lite tips inför fotandet. Till slut dök invasionen upp och vi fångade lite bilder. Jag tog bland annat den här som jag blev väldigt nöjd med, men som inte passade in i något tema.

DSC_0035

Dags för sen lunch och sedan in till Kungsträdgården för att klura på dominoeffekten. Vi hade sett att det var ett evenemang med en lång rad stora dominobrickor som skulle gå genom stan, men vi kände att den var så uppenbar att vi ville hitta på något annat. Jag haffade fem killar som stod och hängde och gick med på att illustrera en dominoeffekt. Efter det gick vi till Scandinavian Photos butik för att hämta upp fyra nya teman, som var Selfie, Hundperspektiv, Fastnat och Diva. Vid första anblicken kändes Selfie rätt enkelt, men den blev desto klurigare när man ville göra något annat än bara en bild av sig själv. Efter många försök fick jag i alla fall till en bild som jag var nöjd med. Hundperspektiv fick mig att krypa på alla fyra under en bänk i Kungsan, det måste ha varit en intressant syn… Den här valde jag inte, även om det var nära.

DSC_0062

Nu hade vi varit igång i några timmar och värmen och promenerandet började ta ut sin rätt, så det fick bli en glasspaus och samla tankarna innan vi gick vidare. Jag hade en idé om Fastnat som innebar att jag behövde fota en toalettdörr och eftersom det pågick en kulturfestival fanns det bajamajor utställda här och var, fick en sådan bli mitt objekt. Men medan jag stod där och meckade för att få till både diverse inställningar och en rak bild kom en person fram och identifierade sig som vakt på festivalen. Tydligen hade folk sagt till honom för att de trodde att jag stod och fotade någon inne på toaletten! Vad tror folk egentligen och hur tänker man då? Nåja, jag fick nöja mig med det jag fått till och gå vidare. Nästa station var ända ute på Beckholmen så vi bestämde oss för att hämta min kompis bil och köra dit. På vägen mötte vi några andra deltagare som vi pratade lite med och konstaterade hur svårt det var att få till Diva. Plötsligt kom tre personer gående och en av dem var så perfekt för min divabild att jag kastade mig över henne. Tack vare hennes kompisar lyckades jag övertala henne att få ta en bild trots att de egentligen hade bråttom. Första bilden blev ok, men så den andra sa bara bam! där satt den! Hennes utseende och attityd var så perfekta.

Nästa temakort innehöll I mitt hjärta, Övertramp, Lika som bär och På luffen, som alla kändes rätt kluriga. Jag valde att tolka det första som att det inte nödvändigtvis var mitt hjärta och tog en bild på en jättefin familj vi mötte. Övertramp fick jag till i samband med Midnattsloppet innan vi fick i oss lite middag och rörde oss mot nästa station. Vid Lika som bär var min inspiration på ungefär noll, men det blev ändå en hyfsad bild. Vi hämtade nya teman på en bar vid Karlaplan, den här gången fick vi Tabu, Upp & ned, Förväntansfull och Träd. Först därefter gav vi oss på På luffen och till det fick jag min kompis att agera modell.

Nu var klockan efter 23 och energin och kreativiteten var inte direkt på topp. Vi åkte in till Centralen, eftersom min kompis hade en idé för På luffen. Jag valde att tolka Tabu som ”förbud” snarare än något sexuellt och det här var en av mina alternativa bilder.

DSC_0102

Vi tog oss mot Stureplan, eftersom jag hade lite idéer för Förväntansfull. Bilden för Upp & ned blev något av ett infall i tunnelbanan, som ändå ledde till en rätt läcker bild. Bilden för Förväntansfull togs utanför Sturecompagniet, efter lite samtal med väktarna där, som var lite kinkiga. När de förstått vad vi höll på med och att min tanke var att inga ansikten skulle synas gick de i alla fall med på att låta oss fota där. Vid det här laget var klockan 00.45 och vi kände att vi behövde vila lite, så vi ”unnade” oss hela 1,5 timmes ”sömn” innan det var dags att styra kosan mot nästa station, som öppnade kl 03.00 i Humlegården. Där fick vi temana Superhjälte, Torgskräck, Under ytan och Skrot. Vi hade fortfarande kvar Träd från föregående temakort, så eftersom Humlegården är fullt av träd tog jag min bild där. Här en bild som inte fick vara med på det temat.

DSC_0122

Även om vi vid det här laget började känna oss rätt möra fick vi ändå ny energi dels av att det kändes som att vi började närma oss upploppet, med bara åtta av 24 teman kvar, dels av att Stockholm bjöd på en helt makalös soluppgång. För Superhjälte hade jag en idé om att fotografera ambulanspersonal eller poliser, men var finns en ambulans när man behöver den och inte är skadad? Jag försökte mig också på att fråga en polis om han kunde tänka sig att vara modell, men han ville inte gärna vara med på bild så jag kände att jag var tvungen att tänka om. Så gick vi förbi 7-Eleven och när jag såg det klientel som var där strax före kl 5 en söndagsmorgon kände jag att personalen där nästan kan räknas som superhjältar, plus att jag redan utifrån såg den perfekta vinkeln för ett foto. Sagt och gjort, jag frågade han som jobbade där om jag fick ta en bild och så var det temat klart. Vi gick sedan ut mot slottet och njöt av soluppgången över vattnet.

DSC_0154

Torgskräck tolkade vi som ”skräck för öppna ytor” och i gryningen en söndagsmorgon finns det gott om tomma, stora öppna ytor i stan. Vid riksdagshuset hittade jag ett hål i marken där jag kunde lösa Under ytan. Vi rörde oss sedan tillbaka mot vårt högkvarter för att än en gång hämta bilen för att ta oss till nästa station, som öppnade kl 07.00 ute i i Fredhäll. På vägen löste jag även Skrot, tack vare ett vägarbete vid Sergels torg. Den här bilden var mitt andrahandsval för detta tema.

DSC_0179

Vid Solstugan i Fredhäll blev det frukost och fyra nya teman, Morgonpigg, Prickar, 90-talist och Mitt deltagarnummer. De sista! Nu kändes målet riktigt nära, även om det var fyra timmar kvar. Vi hade en förhoppning om att hitta någon som tog ett morgondopp, men sådan tur hade vi inte. I stället blev mitt motiv morgonlöpare, vilket jag nog inte var ensam om. Den bilden kände jag efteråt att den var helt ok, men om jag hade haft mer energi hade jag nog hållit ut en stund till och försökt ta en bättre bild. Vi åkte sedan och lämnade tillbaka bilen innan vi gav oss ut på jakt efter prickar.

När vi hade löst prickarna fick vi lite idétorka inför 90-talisten. Vi ville göra något annat än att leta upp en person född på 90-talet att fota, så efter lite googlande kom jag fram till att jag ville ha en bild på den första Harry Potter-boken, eftersom den släpptes i slutet av 90-talet. Dock var inga bokhandlar öppna den här tiden en söndag, men vi hittade loppis på Hötorget, som sedan ledde oss till Bokens dag på Drottninggatan. Och där fanns min Harry! Inte nog med att jag fick motivet till min näst sista bild, jag köpte också de två första böckerna i serien så att jag har dem den dag då tigern är mogen att läsa dem. Dubbelscore!

Nu var det två saker kvar: att fota deltagarnumret och sedan rensa i kameran så att det bara fanns 24 bilder på minneskortet. Jag hade en idé om att skriva mitt nummer med godisbitar, men det funkade inte riktigt. I stället använde jag saker som symboliserade hela fotomaran för mig och fick till slut till en bild som jag faktiskt blev rätt nöjd med. Efter rensning styrde vi kosan mot Fotografiska för att lämna in våra bilder och få det eftertraktade diplomet innan vi åkte hem. Lyckokänslan när vi satt där med våra diplom i handen var underbar!

Även om jag var helt slut när jag kom hem har jag verkligen fått ett minne för livet, det var så jäkla kul! Det är något särskilt med att umgås med andra som har samma intresse som en själv och bara få nörda ner sig i något under en tid. Jag kan också konstatera att jag fick en helt annan bild än att svenskar är sura och otrevliga, för de allra flesta var glada, nyfikna och hjälpsamma när man började prata med dem och de flesta (polisen undantaget) ställde glatt upp på bild. Jag tror att många helt enkelt blir smickrade och glada över att man ser dem och är intresserad av dem. För mig som dessutom är introvert och tycker att det är jobbigt att prata med människor jag inte känner var det stärkande att liksom kasta mig över främlingar och dra in dem i mitt projekt. Som avslutning bjuder jag på en bild av mig in action. (För er som kan det här med foto: jag vet att det ser ut som om jag håller kameran helt fel, men jag var tvungen att försöka skymma solen som sken rakt in i ögonvrån, eftersom jag annars inte hade en chans att se hur bilden såg ut när jag tog den. Bara så ni vet, alltså.)

11907983_10207132502853988_1558940717_n

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ett fotoäventyr

  1. Ellet skriver:

    Kul! Hur kändes det efteråt? Jag tror inte jag hade vågat sova i 1.5 timme, då skulle man väl aldrig kommit upp haha. Och vad jobbigt att försöka avgöra i kameran vilka bilder som blev bra, man ser ju så dåligt på displayen exakt vart fokus ligger och sånt.

    • Helena skriver:

      Det var verkligen jättekul, jag kan rekommendera det varmt om man känner för en utmaning. På söndagen gick jag omkring i något slags euforiskt tillstånd, samtidigt som jag var så fruktansvärt trött. Jag sov en timme när jag kom hem, men sedan fick jag hålla mig vaken till kvällen, eftersom femåringen här hemma hade längtat så mycket efter mig att jag inte hade hjärta att göra något annat än att försöka umgås, trots blytung kropp och knopp.

      Jag hade ju faktiskt kunnat ha med mig datorn och kolla igenom bilderna där, eftersom vi hade en plats att lämpa av oss packning, men jag tycker att det funkade rätt bra ändå. När jag kollade igenom bilderna hemma kände jag att de jag valt ut var de bästa i samlingen. Utom trädbilden, där hade jag så här i efterhand hellre valt den som jag la upp i det här inlägget.

  2. Ping: Något slags jubileum | Ett tigerliv

  3. Anelan skriver:

    Wow, vilken grej! Jag blir grymt imponerad, både över att du vågade (och orkade!) och över fotografierna du lade upp ovan. Ser fram emot att få se fler av dina foton.

    • Helena skriver:

      Tack! Vad glad jag blir att du gillade bilderna 🙂 Jag håller på att knåpa på ett inlägg med alla bilderna, så det kommer snart. Och hela upplevelsen var så otroligt rolig, roligare än jag hade trott.

  4. Ping: Mina bilder till Stockholm Fotomaraton | Ett tigerliv

  5. Ping: Tillbaka i vardagen | Ett tigerliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s