Jag blir påmind om varför jag gillar Grey’s Anatomy

För den som brukar titta på Grey’s Anatomy men inte har sett det avsnitt som visades i onsdags (4/3, avsnitt 12 säsong 11) och absolut inte vill veta något om vad som hände i det avsnittet rekommenderar jag att sluta läsa nu, eftersom det kommer att dyka upp ett par spoilers.

Hur som helst, jag och sambon har följt Grey’s Anatomy ända sedan serien började sändas och jag gillar den verkligen. Bortsett från dramatiken tycker jag att den visar upp en härlig mångfald av människor med olika kön, hudfärg, sexualitet och klass. På senare tid har vi visserligen tyckt att själva historien börjat kännas lite oengagerande, jag menar, hur mycket drama kan egentligen inträffa på en och samma arbetsplats och hur många av de anställda kan egentligen få ihop det med varandra hit och dit?

Men så i onsdagens avsnitt fick jag en påminnelse om hur bra den serien faktiskt kan vara och hur man tar ställning för ett mer öppet och jämlikt samhälle. En ny karaktär introducerades, nämligen Miranda Baileys man Bens bror, som visade sig vara en transkvinna. Det jag verkligen gillade med denna nya ”storyline” var att den tog transpersoner på allvar. Sådana historier kan ofta bli sensationslystna och kännas spekulativa, men den här gången gjordes det med respekt för det transpersoner går igenom (i alla fall upplevde jag som cisperson det så). Bara en sådan sak som att Bailey direkt när hon fick veta Curts historia började använda ”hon” istället för ”han” och blev arg på sin man när han använde fel pronomen. Den här texten beskriver allt det som var så bra med avsnittet.

Det man dock skulle kunna kritisera serien för är att de låter en cisman (så vitt jag har kunnat få fram) spela en transkvinna, i stället för att ge rollen till någon som faktiskt är trans*. Å andra sidan är karaktären en transperson som precis har börjat gå igenom processen för könskorrigering, så jag blir lite kluven till vad som är det rätta. Säkert är att avsnittet i alla fall hanterade det hela på ett bra sätt och visade både ”rätt” och ”fel” sätt att reagera när man får veta något liknande om en annan människa. Förhoppningsvis var det någon som lärde sig något av det och kanske kanske kan det leda till något gott för någon som står inför samma sak.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s