Ursäkta, men kan vi bara pausa lite här?

Föräldrar har ofta en tendens att tycka att det känns som att det går lite väl fort när barnen växer upp, jag är inget undantag. Så i morse upptäckte jag en sak som verkligen fick mig att önska att jag hade en pausknapp, bara för en liten stund.

Vår tiger sa häromdagen att hon hade ont i en tand och pekade på en av hörntänderna när jag frågade vilken det var. Jag sa att om det inte blev bättre kanske vi får be en tandläkare titta på det, sedan har hon inte sagt mer om det. I morse när vi borstade tänderna sa hon igen att det gjorde ont och jag bad henne peka var. Den här gången pekade hon på den ena framtanden och eftersom jag då började ana vad det handlade om kände jag försiktigt på den. Och gissa vad? Den var lös!

Jag vet ju att mjölktänderna kommer att bytas ut så småningom, men jag hade nog föreställt mig att det skulle ske lite längre fram. Hon är ju inte ens fem, ungen. För permanenta tänder känns som en så himla stor grej, ett sådant steg mot att bli stor på riktigt. De permanenta tänderna ger ju också barnet ett helt annat utseende. De små mjölktandsgrynen försvinner och plötsligt syns en vuxen mun när barnet öppnar munnen. Vår kloka lilla underbara unge ska bli stor. Jag vet ju att det kommer att hända, det är ändå en oundviklig del av livet, men ibland blir det bara så verkligt.

Samtidigt som jag ser så enormt mycket fram emot att se vem hon ska bli vill jag ändå hålla kvar det där lilla barnet hos mig en stund längre. Jag älskar att se hur hon klarar nya saker själv varje dag, ändå är det så svårt att förstå att hon inte längre är det där hjälplösa knytet, utan faktiskt tar nya steg varje dag mot att bli självständig. Det är spännande och skrämmande på samma gång. En liten tår fick jag ändå hålla tillbaka när jag upptäckte den lösa tanden. Så bara för en liten stund, kan vi pausa här?

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ursäkta, men kan vi bara pausa lite här?

  1. Jag tror att mitt barn också vill pausa lite nu. Hon är *inte* redo för att börja skolan, säger hon, och hon tänker absolut inte tappa några tänder. Och ja, jag håller väl med lite. Jag är inte redo att bli förälder till ett skolbarn, om jag ska vara ärlig, och hade kunnat tänka mig att pausa ett år och göra om sista året på förskolan.

    • Helena skriver:

      Vårt barn har längtat efter att tappa tänder, sedan hon sett andra barn på förskolan som har gjort det. Jag misstänker att det har med hennes fascination för kroppen att göra. Jag tror också att hon ser fram emot att börja skolan, eftersom hon vill lära sig saker. Däremot tycker jag själv att skolan känns jätteläskig. Förskolan är något av en skyddad zon, men skolan skrämmer mig för jag misstänker att den kommer att ställa helt andra sociala krav. Fram för längre förskola! 😉

  2. Ja, mitt barn vill också lära sig mer om det mesta, men hon tycker bara inte att hon behöver börja skolan för det – det räcker med förskolan och alla vuxna omkring henne. Hon är inte så bra på att hantera förändringar, helt enkelt. Vad gäller tänderna vet jag inte om hon är mest rädd för att det ska göra ont eller mest rädd för att förlora något.

    • Helena skriver:

      Jag tror vårt barn har något slags uppfattning om att lärare är allvetande 🙂 Jag är rädd för att hon kommer bli lite besviken… Sedan vet jag ju inte hur hon kommer känna när skolstarten faktiskt närmar sig och hon måste lämna den trygga förskolan, eftersom hon också kan ha rätt svårt för förändringar.

  3. Haha – min unge lever fortfarande i villfarelsen att jag är allvetande. Hon blir förbannad till tusen när jag svarar ”jag vet faktiskt inte” på något hon frågar.

    • Helena skriver:

      Åh, jag önskar nästan att vår unge trodde det. Hon brukar berätta att en kompis på förskolan sagt något och så vägrar hon tro oss när vi försöker förklara att det barnet sagt inte stämmer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s