Tre tillfällen när jag känner mig som en dålig människa

1. När vi ska träffas hos en i min ridgrupp för jullunch och jag drar en lättnadens suck när en av personerna i gruppen meddelar att hen inte kan komma.

2. När min lillasyster är beräknad att få barn precis innan jul och hon och hennes familj kommer att vara med på julafton, och jag inte känner någon större glädje alls över att det ska vara med en nyfödd bebis, utan mest känner att det blir lite jobbigt eftersom så mycket fokus antagligen kommer att hamna på den nya familjemedlemmen. Samtidigt som jag känner att det är meningen att jag ska vara lika förtjust och förtrollad som alla andra. (Fast å andra sidan väcker det här med barnalstrande och nyfödda bebisar fortfarande en hel del jobbiga minnen och känslor, så jag är egentligen inte förvånad.)

3. När sambon och jag slänger bort barnets kritor, eftersom de är gamla och hon inte har ritat med dem på jättelänge, varpå hon bara några dagar senare får för sig att hon vill rita med just dem, och jag på hennes fråga om var de är svarar ”jag vet inte, vi får leta och se om vi hittar dem”.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv, Livet och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s