Skrivandet och måendet

En sak jag har insett är att mitt skrivande är väldigt beroende av hur jag mår. Om jag känner mig pigg i övrigt är det mycket lättare att producera något som i alla fall känns som att det har någon slags vikt, medan om kroppen och knoppen är i en svacka blir det svårare. Vilket väl inte är så konstigt.

Det uppstår någon slags mental brist på ork som gör att det är svårt att fullfölja vettiga resonemang. Jag har en idé om något jag vill skriva om, men jag får inte ihop orden och det blir definitivt ingen slutsats. Det jag skulle vilja skriva om är mina ”problem”, fast sedan känner jag att de är så förbaskat futtiga jämfört med många andras att jag känner mig självömkande och i stället skäms för att jag ens upplever det som problem. Så de blir inget av någonting.

Men hur ska man kunna få ur sig något vettigt och genomtänkt när man bara vill ligga kvar i sängen? När all energi går åt till att få ihop vardagen och jobba så att man får en inkomst? Eftersom jag ändå känner en form av glädje i att skriva blir bloggresultatet inlägg om bakning, marmelad och det underbara barnet som ständigt lyser upp vardagen. Så kära läsare, ha överseende och försök att inte ledsna, så kommer det nog något av lite mer vikt en vacker dag. Bara inte just idag.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Skrivandet och måendet

  1. Den andra mamman skriver:

    Å så jag känner igen mig. Men gillade inläggen du skrev sedan, om dagismorsan och barmlösheten! Se där, du kan ju formulera dig. 🙂

    • Helena skriver:

      Tack! 🙂 Det handlar nog mycket om att jag för tillfället har svårt att se bortom och utanför mig själv. Jag grejar inte riktigt att försöka se och fundera över större frågor än de som ligger mig själv närmast. Det tär för mycket på min energi just nu, helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s