Humor på andras bekostnad

Igår tittade vi på programmet ”Bytt är bytt” på TV4 (där folk ska gissa värdet på olika antikviteter) och ett av objekten var ett familjeporträtt som föreställde ett antal barn, uppställda sådär lagom stelt som det kan vara på målade porträtt. Alla utom ett av barnen var klädda i tydligt pojkkodade kläder, medan ett hade på sig vad vi idag tolkar som flickkodade kläder, något som såklart inte undgick programledaren Renée Nybergs uppmärksamhet, varför detta barn först kallades ”flicka”. Det visade sig dock vara en pojke varpå hon säger ”var han transa?!” och hela publiken skrattar. För bara något år sedan hade jag nog också skrattat åt det här, men efter att ha läst lite om transpersoners verklighet tycker jag inte längre att sådana här skämt är särskilt roliga. Jag nöjde mig dock med att muttra något om att ”eller så var det bara så barn var klädda på den tiden”.

För de allra flesta är detta ett område som är svårt att förstå och man vet inte riktigt hur man ska hantera det, det upplevs av många som lite konstigt. Det innebär dock inte att det är okej att skämta om det. Om man inte förstår varför rekommenderar jag verkligen att man läser både det här och det här. Transpersoner* är en av de mest utsatta och missförstådda grupperna i vårt samhälle. De möter inte bara missförstånd och anses vara något att skämta om, de utsätts också i hög grad för hatbrott. Som cisperson* är det svårt att förstå hur det kan kännas att man är född i fel kropp, men bara för att något är svårt betyder det inte att vi inte kan visa respekt för andras situation och upplevelse. Framför allt kan vi lyssna på när personer som har en annan upplevelse än man själv har berättar om sitt liv.

För även om jag inte förstår hur det är att vara transperson kan jag förstå smärtan i att alltid vara den som är utsatt för ett skämt, den som är skämtet. Jag tror inte att någon uppskattar att bli skämtad om på ett sätt som riktar sig till själva grunden i den man själv är. Som en jämförelse kan jag säga att väldigt få av mina bekanta skulle kunna tänka sig att skämta om mörkhyade personer, eftersom de är medvetna om rasism och hur fel ett sådant skämt blir när det uttalas av en vit person, däremot är det nog få som skulle dra sig för att skämta om en ”transa”, trots att det är precis lika fel när det uttalas av en cisperson. Det är inte allt för många årtionden sedan som gemene hen faktiskt tyckte att skämt om mörkhyade var helt acceptabla, men det har tack och lov förändrats. Kan man hoppas på en liknande förändring när det gäller transpersoner?

*Förklaringar kring cis- och transpersoner finns här.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s