Härskartekniker i parti och minut

Fantastiska When darkness falls har de senaste veckorna ägnat sig åt att syna antifeministerna och deras retorik i sömmarna. Det har varit ömsom skrattretande, ömsom skrämmande läsning. Igår skrev hon ett inlägg om hur perplexa dessa män blir när de inte får svar som passar in i det de förväntar sig. Det WDF gör helt briljant är att bemöta antifeministernas försök att trycka till sin ”motståndare” med samma mynt, vilket gör att de till slut är så intrasslade att det inte finns någon väg ut.

I slutet av inlägget uppmuntrar WDF till att diskutera manliga härskartekniker, vilket plötsligt fick mig att minnas en diskussion jag hamnade i för nästan två år sedan. Jag vet, det är länge sedan, men anledningen till att jag minns det är att det var första gången jag verkligen råkade ut för en man som gjorde allt han kunde för att trycka till mig och även om jag varit med om det i mindre skala hade jag inte tidigare blivit ”härskarteknikad” så till den milda grad som han körde med. Jag minns hur otroligt frustrerande det var och att det kändes som att diskutera med en vägg. Eftersom det skedde på det fabulösa internet har jag kunnat leta upp diskussionen och skärmdumpa den även så här långt i efterhand, vilket underlättades av att det gällde en mycket specifik fråga som gjorde att jag kunde fastställa tidpunkten när det hela utspelade sig.

Diskussionen gällde nämligen inte feminism, utan något som väl inte kan ha undgått någon, nämligen dockan som klipptes bort ur Kalle Ankas jul år 2012. Jag är fortfarande förundrad över hur otroligt upprörda många blev när det hände. För nej, det är inte okej att använda sig av nidbilder och rasistiska stereotyper, vilket är vad den dockan var: en typisk pickaninny-figur. För den som vill lära sig mer om nidbilder rekommenderar jag starkt att man läser Joanna Rubin Drangers bildskola, som finns hos Feministiskt perspektiv (länken går till den senaste delen i bildskolan, och därifrån kan man klicka sig vidare till alla föregående delar).

Nåväl, så här såg det ut den dagen då jag fick härskartekniker nertryckta i halsen (jag har dolt vissa ord som diskuterades, eftersom de helt enkelt är olämpliga).

Docka_1

Docka_2

Docka_3

Docka_4

Docka_5

Docka_6

Det den här mannen gör allra mest är att försöka tillskriva sin motståndare, mig, en massa åsikter och egenskaper som det absolut inte ges uttryck för. Som ni kan se är det enda jag säger att det inte går att ta sig tolkningsföreträde för någon annan och att det helt enkelt handlar om att visa andra människor hänsyn. Jag får då veta att jag kallar andra för rasister och att jag tar mig tolkningsföreträde för rasifierade. De mentala och logiska vurporna här är så många att de knappt går att räkna. Jag klumpar tydligen även ihop andra för att diskvalificera deras argument (en härskarteknik från min sida, uppenbarligen) och jag är tydligen också aggressiv. Som grädde på moset tycker jag visst också att han inte lyssnar på mig, för att jag anser att män aldrig lyssnar på kvinnor.

För att vara en person som absolut inte vill sättas i kategorin ”vit kränkt man” beter sig denne Patrik väldigt mycket som just en vit kränkt man. Han kommer själv med absurda argument som han kallar analogier och när jag ignorerar det utgår han ifrån att jag antingen inte förstår eller inte klarar att ta debatten. Att jag ignorerar det pga att jag anser att det bara är löjligt faller honom aldrig in. Han vill helt och hållet sätta reglerna för diskussionen och bestämmer egenmäktigt att den handlar enbart om kränkningar och konceptet att visa hänsyn till andras känslor verkar han inte alls ha förstått. Han försöker förlöjliga och förminska det jag säger och förklarar för mig vad det egentligen är jag menar.

Min favorit är nästan ”du uppskattar inte att vi talar om hur långt du har tänkt, jag uppskattar inte att du klumpar ihop allt jag säger som vit kränkt man” – eftersom det helt och hållet är han som tolkar in det i det jag säger. Ingenstans har jag ens varit i närheten av de termerna, men han försöker ändå hela tiden tala om för mig att det är i det facket jag placerat honom. I själva verket är det han som tillskriver mig åsikter och känslor helt baserat på att jag är kvinna. Och att jag tycker att han inte lyssnar för att ”ni män lyssnar inte på oss kvinnor”? Det är ju rätt uppenbart att den här personen definitivt inte lyssnar i det här fallet och det är inte utan att man får en väldigt stark känsla av att han, alfahannen, verkligen inte behöver lyssna på vad en kvinna har att säga. Han har ju rätt, han har alla svaren, han är Den Allvetande Mannen. Samtidigt kan jag inte låta bli att skönja en viss antydan till desperation, han bara måste bevisa att han har rätt, till varje pris! För det måste ju vara det slutliga nederlaget för en sådan här person: att erkänna att det finns poänger i det någon annan säger.

Ps. Det finns onekligen mycket mer att säga om alla härskartekniker som ges prov på här, men jag hinner inte gå igenom allt nu. Men fortsätt gärna analysen i kommentarsfältet!

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s