En dag som hade kunnat börja bättre

Ibland får man en sådan där start på dagen som får hela resten av den dagen att kännas olustig. I och med att vi är tillbaka på jobbet är även tigern tillbaka på förskolan och den här terminen har hon flyttat upp till avdelningen för de största barnen. Hon har sett fram emot det och det verkar som om hon har haft det bra den här första veckan, även om man förstår att det blir en omställning att dels byta avdelning, dels vara där hela dagarna när hon under semestern har varit med oss hela dagarna.

Så i morse när jag väckte henne var hon lite täppt i näsan och lite hostig, men hon kändes inte varm och hon verkade pigg. Men redan där börjar tvivlen: borde hon vara hemma? Samtidigt som det blir ohållbart att hålla henne hemma för minsta tecken på förkylning funderar man ändå på om det skulle vara bättre om hon fick vara hemma och vila innan det verkligen bryter ut. Nåja, iväg till förskolan blev det. (Dåligt samvete 1.) På vägen frågade hon varför hon inte fick vara hemma när hon var förkyld, varpå jag svarade att hon inte verkade så sjuk att det behövdes, men om hon blir sämre så får hon självklart vara hemma. (Dåligt samvete 2.)

Väl framme ville hon som vanligt vinka hejdå i fönstret och när jag står där och vinkar ser jag hur hon börjar bli ledsen och sedan börjar gråta och ropar ”mamma!”. (Dåligt samvete 3.) Jag går in och vi kramas och pratar. Hon säger att hon vill vara hemma med oss, så vi pratar om hur annorlunda och konstigt allt blir när vi först är tillsammans hela dagarna i flera veckor och sedan ska vi plötsligt vara ifrån varandra hela dagarna. Det är inte så konstigt om man känner sig ledsen och längtig då. (Dåligt samvete 4.) Efter en stund är hon inte längre ledsen och vill följa med och lyssna på saga.

Mitt i allt det här händer en till sak som gett upphov till stort huvudbry. En förälder stormar in och säger ”Vi tar XX härifrån. Efter det jag såg på gården igår vill inte vi …” (här minns jag inte vad han sa och pedagogen som satt med mig och tigern tyckte nog att det var ett mer privat samtal, så hon avbröt eventuellt). Pedagogen säger till en av de andra pedagogerna som stannar med mig och tigern, medan hon går för att prata med föräldern. Och jag kan ju säga att det här ger en så otroligt dålig känsla i magen. Vi har varit jättenöjda med vår förskola så här långt, det har varit bra stämning i barngruppen och pedagogerna har varit bra med barnen. Därför blir jag så fundersam och orolig över vad som kan ha hänt. Det måste ju vara något ganska allvarligt om en förälder känner att hens barn inte längre får vara kvar på förskolan.

Jag och sambon har i alla fall pratat och kom fram till att vi måste höra oss för vad det hela handlar om. Först funderade jag om det kan verka som om man snokar, men vi blir ju genuint oroliga för att det är spänningar i barngruppen som lett till någon form av konflikt och vi vill ju veta att vårt barn kan vara tryggt där vi lämnar henne om dagarna. Så utöver det dåliga samvetet för att ha lämnat ett barn som eventuellt håller på att bli sjukt har jag haft ont i magen hela förmiddagen av oro för vad det är som pågår egentligen. Jag hoppas på att pedagogen som var där i morse är på plats när jag hämtar tigern idag så att jag kan fråga vad som egentligen hänt, för jag tycker att vi borde ha rätt att få veta det och jag har ingen lust att gå med det här magontet hela helgen.