Det verkar vara en sommargrej

Jag minns förra sommaren att jag hade så dåligt samvete över bloggen för att jag uppdaterade sällan och när jag väl gjorde det blev det mest blaj. Inför den här sommaren tänkte jag att jag skulle försöka hålla igång aktiviteten här lite bättre. Trodde jag, ja. Nu så här i början av juli minns jag varför förra sommaren såg ut som den gjorde.

Till att börja med har vi även i år sen semester. Det innebär att under den period jag jobbar nu under juni och juli har jag verkligen fullt upp, eftersom efterfrågan på översättningar är i stort sett lika stor som vanligt, men det är färre som jobbar, så de som faktiskt arbetar kan göra nästan hur mycket som helst och därför har jag helt enkelt inte tid att skriva eller ens tänka så mycket vettigt. Sedan kommer semestern och då går hjärnan in i semesterläge och vägrar därmed tänka fler vettiga tankar än vad som är absolut nödvändigt. Det blir heller inte lättare av att bloggvärlden i övrigt går på sparlåga tillsammans med ungefär resten av världen, vilket ger färre underlag till saker att skriva om. Tycker ni det här låter som ett bra recept på en produktiv bloggsommar? Inte för mig i alla fall.

Så det verkar som om det blir ännu en sommar med relativt sparsam uppdatering och eventuellt inte högsta kvalitet på de inlägg som faktiskt dyker upp. Men något ska jag väl lyckas klämma ur mig någon gång i alla fall. *håller tummarna*

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det verkar vara en sommargrej

  1. Calle skriver:

    Jag brukar också drabbas av något sorts dåligt samvete för att jag inte skriver så ofta och så bra som jag skulle vilja. Men vaddå? Vem skriver vi för egentligen? För oss själva för vår egen skull eller för människor som vi inte vet vilka de är och på ett sätt som vi tror roar dem? Det senare är ju bara fånigt.
    Så när jag halkar in på tanken att jag borde skriva för andras skull och inte för mig själv drar jag mig själv hårt i örat. Här ska det skrivas för att JAG får ut någonting av det, att det är för MIN skull jag skriver. Om sedan någon annan tycker om det så är det en bonus men jag vill inte på något vis känna kravet på att leverera. Det är inte ett jobb att blogga, det är ett intresse som ska ta bort stress, inte skapa stress.

    Med det vill jag säga – SLAPPNA AV! 🙂

    • Helena skriver:

      Jo, men så är det ju. Det är så lätt att glömma att jag framför allt skriver för min egen skull och för att jag har tankar jag vill få ut. Att det sedan finns andra som gillar att läsa det är som du säger bara en bonus. Det som är mest frustrerande är när jag faktiskt har idéer till blogginlägg i huvudet, men jag hinner inte tänka färdigt tankarna så att det faktiskt går att få ihop till en text… Fast jag lovar att försöka slappna av 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s