Svar på frågor!

Tack så mycket för frågorna till min frågelåda, ni anar inte hur ni gjorde min dag! Jag förstår ju att ni knappt har kunnat göra något sedan ni ställde era frågor, eftersom ni inte kan bärga er förrän ni får svar, så det är väl bäst att jag tar tag i det nu.

Knyttet ställde följande frågor:
1. Har du tips på bra barnfilm/barnprogram ur ett genusperspektiv?
2. Har du några bra tips på sidor på nätet där man kan köpa färgglada barnkläder som inte kostar skjortan?
3. Känner du att ditt bloggande blir påverkat nu när det känns som om hatdreven mot feminister blir mer och mer omfattande på nätet?

Mina svar:
1. Det här med barnprogram och filmer tycker jag är jättesvårt. Det finns nästan inga program där det inte finns något att kritisera. Men jag har några som jag tycker är helt okej i alla fall. Mamma Mu gillar jag, hon är lite tokig men ändå rätt klok, Pippi är också bra som en förebild som bryter mot många normer (även om Tommy och Annika är stereotypa). Jag tycker också att Dinosaurietåget är helt ok, eftersom tyrannosaurusen Dino accepteras av pteranodon-familjen trots att de är så olika. Dessutom är det en rätt jämn fördelning mellan kvinnliga och manliga figurer, det är oftast mamman som följer med barnen på äventyr medan pappan stannar hemma och exempelvis städar, och barnen upptäcker saker tillsammans. Jag tyckte även väldigt mycket om Frost, så den ska nog tigern få se snart.

2. Det korta svaret är nej. Sorry. Vi köper oftast kläder på Lindex, som faktiskt har mycket färgglatt och blandar man från båda avdelningarna blir det rätt bra. Dessutom har vi en bra butik här i stan (utan könsuppdelning av kläderna!), det är visserligen lite dyrare med märken som Villervalla, men jag brukar passa på när de har rea.

3. Ja, det tycker jag. Jag har hela tiden varit medveten om risken för att drabbas av hat när man som jag skriver om sådant som feminism och antirasism, vilket faktiskt är en av anledningarna till att jag ofta känner mig lite försiktig med att marknadsföra min egen blogg. Det är rätt skönt med en trogen och snäll, om än liten, samling läsare. I och med att näthatarna verkar bli allt mer aggressiva, och dessutom samordnade, känner jag hur jag väger mitt bloggande ännu mer på guldvåg. Jag drar mig också för att kommentera hos de största bloggarna, särskilt de inlägg som tar upp hatet, eftersom jag inte vill exponera mig för hatarna mer än nödvändigt. Sorgligt, men sant, och jag önskar verkligen att jag inte behövde känna så.

Sanna kom med följande:
1. Om du var tvungen att läsa om EN bok, och bara den boken, om och om igen under resten av livet – vilken skulle det bli?
2. Vad är roligast att översätta och vad är ”inte lika roligt”?
3. Vilka är de största utmaningarna/orosmomenten i föräldraskapet tycker du, nu när tigern börjar bli större?

Mina svar:
1. Gud så svårt! Här tänker jag fuska lite (min blogg, mina regler!) och svara Harry Potter-serien. Den har ju i princip allt. Jag har redan läst om böckerna ett par gånger och tänker göra det igen. Men om jag under pistolhot skulle tvingas välja bara en skulle det nog bli Wuthering Heights av Emily Brontë. Fantastisk bok, som jag läste första gången när jag pluggade engelska och jag blev helt såld. Saken blev inte sämre av att vår lärare under seminariet när vi pratade om boken var så till sig över allt som fanns att säga om den och tyckte så mycket om den att han knappt kunde sitta still.

2. Det roligaste att översätta är texter där jag får tillfälle att vara lite mer kreativ och där det finns ett flyt i källtexten. Det gör inget om det handlar om ett ämne som jag inte är jätteinsatt i och därför måste göra lite efterforskningar om, så länge det går att hitta belägg för de ord jag väljer att använda. Inte lika roligt är programvara, där det enda man får är enstaka ord eller korta meningar utan sammanhang och så får man gissa sig till hur det hänger ihop. Se dig själv omkring i valfritt dataprogram och så tar du alla knappar, menyer och andra texter och ställer upp dem i en lång lista utan relation till varandra och se om du förstår vad som är vad. Är ordet ett verb eller ett substantiv, hänger det kanske ihop med något annat? Något annat som inte är en höjdare är jättetekniska texter om något jag inte kan något om och där de använder sina egna tekniska termer som inte går att hitta belägg för någon annanstans.

3. I den ålder hon är nu tycker jag att det är jättesvårt att hantera den könsuppdelning som börjar märkas mer, t.ex. genom att en pojke på förskolan sa att hon inte fick vara med i deras ”kill-lek” för hon är inte kille, trots att hon ofta leker med både flickor och pojkar i vanliga fall. Nu börjar hon bli så stor att hon kommer att uppfatta samhällets normer mer och mer, vilket gör att vi måste försöka tackla det och hjälpa henne att gå sin egen väg. Det är svårt att veta vad hon gör för att hon själv faktiskt gillar det och vad hon gör för att hon lärt sig vad som förväntas av henne. Vi låter henne välja själv, samtidigt som vi pratar om att alla får vara och välja som de själva vill och att det inte finns några regler för vad tjejer och killar ”bör” göra. Nu är det visserligen flera år kvar, men jag oroar mig för hur det ska bli när hon börjar skolan, eftersom jag har en känsla av att trycket på att passa in i de rätta normerna blir större där. Förhoppningsvis kan vi i alla fall ge henne en stark grund att falla tillbaka på, även om hon antagligen kommer att falla för grupptrycket inledningsvis.

Och sista frågan från Den andra mamman:
Du har skrivit om att ditt feministiska uppvaknande kom relativt sent. Det skulle vara intressant att höra mer om det: När, hur vaknade du – vad gjorde att du började tänka annorlunda? Hur ändrades vardagen för dig i samband med det?

Mitt svar:
Det här har jag ju skrivit lite om tidigare och jag har lite svårt att definiera en exakt början eller slut. Jag har alltid haft en stark känsla för rätt och fel och orättvisor gör mig fruktansvärt frustrerad. Ett banalt exempel är att jag inte tål filmer där den s.k. komiken baseras på missförstånd och att någon får skulden för saker hen inte gjort, t.ex. som i Släkten är värst med Ben Stiller. ”Katten kissar på toaletten och spolar och så tror alla att det är han som gjort så det blir översvämning för en katt kan ju inte spola på toaletten, hahahaha!!” Och så måste personen försöka förklara sig och ingen tror på det hen säger. *ryser*

Så när jag runt 20-årsåldern verkligen började inse hur olika kvinnor och män behandlas, vilka olika förväntningar vi har på könen och hur mycket hårdare kvinnor behöver anstränga sig för att få samma respekt som männen får, väckte det en enorm frustration inom mig. Eftersom vi i min familj aldrig har diskuterat politik på något sätt, hade jag inte orden och verktygen för att förstå och se vad som låg bakom detta, men jag la märke till det mer och mer och något växte inom mig under åren. Till sist upptäckte jag feminismen och jag fick plötsligt de där orden och verktygen, tillsammans med en förklaring av bakgrunden till de här orättvisorna. Att se de bakomliggande strukturerna var som att plötsligt få ihop ett pussel som tidigare bara varit en enda röra av bitar som inte såg ut att hänga ihop.

Hur har då vardagen ändrats? Framför allt försöker jag nog vara medveten i min vardag, på så sätt att jag tänker på hur jag själv uttrycker mig så att jag inte befäster normer som jag vill förändra. Jag reflekterar också över hur andra uttrycker sig och hur vi alla är mot våra medmänniskor. Jag försöker också se till att stötta mitt barn så att hon inte ska känna sig begränsad av sitt kön och jag pratar med min sambo om feministiska frågor så att vi förstår varandra och förhoppningsvis tänker ungefär likadant. Han läser dessutom den här bloggen, så han tar del av det mesta jag funderar på.

Jag försöker också göra mer medvetna val i vardagen, t.ex. när det gäller vilka böcker jag läser och filmer jag ser på, så att jag i högre grad väljer kvinnliga författare eller filmer med kvinnor i huvudrollerna. Och så har jag ju den här bloggen, som i kombination med de bloggar jag läser är ett sätt att komma vidare i mitt sätt att tänka och lära mig mer. Det är även ett sätt för mig att hitta likasinnade. Det är inte helt lätt att hitta människor man kan diskutera sådana här frågor med, särskilt inte när man som jag bor i en småstad. Så i brist på möjligheter till fysiska möten med andra feminister finns åtminstone internet, en rätt bra grej, faktiskt!

Sådärja, långt blev det här… Jag hoppas i alla fall att ni känner att ni har fått svar på era frågor!

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Feminism, Livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Svar på frågor!

  1. Den andra mamman skriver:

    Tack! Intressanta svar tycker jag! Nu: sussa medan barnet gör det … 🙂

  2. Ping: Feminismen i vardagen – bloggutmaning | Ett tigerliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s