Nappuppföljning

Nu har det gått en och en halv vecka sedan tigern lämnade sina nappar till påskharen, så jag tänkte jag skulle skriva en liten uppföljning av hur det har gått. Jag tycker att det har gått förvånansvärt bra. Hur tigern själv har upplevt det är svårt att säga, men hon verkar ha hanterat det bra.

Jag tror att en del i att det har gått så pass bra är att vi sedan tidigare begränsat nappanvändningen en del, eftersom vi inte ville ha ett barn som gick omkring med nappen i munnen ständigt och jämt. Det är absolut inte menat som något skuldbeläggande mot de föräldrar som har barn som har napp mycket, det handlar om att vi ville undvika att den blev ett beroende och att det inte kändes så bra för tänderna att hon hade den mycket. Vi har därför tidigare tagit ett par strider kring när hon fick ha nappen och vi har även gradvis begränsat lite mer vartefter hon blivit större, så sista tiden hade hon i stort sett bara nappen när hon skulle vila, sova eller åka bil.

Vi föräldrar funderade en del på hur det skulle kunna gå till att hon slutade, men vi har känt att vi inte har velat pressa henne till något hon inte var redo för. Däremot har vi pratat om ifall det är några kompisar på förskolan som slutat med napp (ja, det var det, barnen har ju stenkoll på varandra) och vi har frågat hur länge hon trott att hon skulle använda napp. I början när vi pratade om det visste hon inte när hon skulle sluta, men så småningom sa hon att hon skulle sluta när hon fyllde fyra. Vi pratade sedan om det till och från och märkte att det här med fyraårsdagen var ganska befäst – hon hade bestämt sig för det, helt enkelt.

När dagen började närma sig fortsatte vi prata om att det snart var dags att sluta med nappen, utan att göra någon grej av det. En sak som vi kom på oss med att göra som inte var så smart, var att vi när hon vid ett par tillfällen efterfrågade nappen var att vi sa ”men hur ska det gå sedan när du inte har någon napp?”. Vi insåg att det var ett misstag eftersom genom att fråga henne det i en situation när hon längtade efter nappen skapade vi en rädsla för att bli utan den, vilket ledde till att hon började vackla i sitt beslut och hon började prata om att hon skulle sluta när hon var fem i stället. Vid det laget hade vi pratat om att ge napparna till påskharen och hens ungar, så vi försökte istället fokusera på hur glada påskharens ungar skulle bli av att få napparna.

Hur det gick till med själva avlämnandet har jag ju skrivit om här, så det behöver jag inte ta igen. Det vi gjorde annorlunda när hon skulle sova var bara att tydligt ge henne snuttefilt och gosedjur så att de fanns tillgängliga även om inte napparna gjorde det. Första kvällen utan napparna var hon så uppspelt att hon glömde att sakna dem, andra kvällen var påskafton och då var hon så trött när hon skulle lägga sig att hon somnade nästan innan huvudet var på kudden, däremot var tredje kvällen jobbig (det var jag som nattade den kvällen). När hon hade lagt sig sa hon att hon inte kunde blunda utan nappen och när jag sa att vi ju inte hade dem kvar blev hon ledsen. Det märktes att hon kände en sorg över att inte ha napparna hos sig längre och att hon faktiskt behövde få sörja dem. Det fanns inte så mycket mer att säga än att fråga om det kändes tomt utan dem, att jag förstod att hon saknade dem när hon hade haft dem så länge och att det är helt okej att känna sig ledsen över det. Sedan fick hon gråta en stund i min famn, jag kunde inte göra mer än att finnas där. Till slut gick gråten över och hon kunde somna.

Utöver det har hon efterfrågat nappen på ren reflex ett par gånger när hon satt sig i bilen, men då har hon kommit på själv att de inte finns kvar och vi har mest konstaterat att vi inte har dem kvar. I och med att hon blev sjuk bara några dagar efter att hon lämnat bort napparna kändes det som att det skulle bli något av ett eldprov. Det har dock också gått förvånansvärt bra. Vid ett tillfälle när hon var sjuk frågade hon efter nappen och blev ledsen att de inte fanns och hon undrade varför vi hade lämnat bort dem. Återigen visade vi förståelse för att hon saknade dem, samtidigt kunde vi inte göra så mycket åt att de inte fanns där och vi pratade om att hon själv sagt att hon ville lämna bort dem. Vi pratade också om att man ju inte kan använda napp hela livet och när man än slutar så blir det jobbigt och man saknar dem.

En stor fördel som vi har märkt nu när hon inte har haft napp när hon har varit sjuk är hur mycket lättare det varit för henne att somna när hon har varit täppt i näsan. När hon har haft nappen har hon ju knappt kunnat andas när den varit i munnen eller så har den ramlat ut för att hon varit tvungen att andas genom munnen och så har hon vaknat till av det. Utan napp fanns inte det problemet och jag upplever också att hon sovit lugnare när hon inte känt ett behov av att leta reda på en napp för att komma till ro om hon har vaknat under natten.

Jag är själv förvånad att det har gått så enkelt sedan hon slutade med napparna, jag hade nog förväntat mig mer tårar. Vad det beror på att det har gått så bra kan jag inte svara på. Jag vill gärna tro att vi har lyckats stötta henne på ett sätt som har underlättat för henne, men jag tror också att mycket har att göra med hur hon är som person, eftersom det oftast är lätt att resonera med henne och hon lätt tar till sig det man säger och förklarar. Jag vill därför inte påstå att vi har hittat någon slags patentlösning, men kanske kan våra erfarenheter ändå vara till nytta för någon annan som har ett barn som ska sluta med napp.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s