4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

Del fyra i 10 texter om feminism (<- där finns länkar till de tidigare inläggen), som ska handla om vad jag tänkte om feminismen innan jag insåg att jag själv var feminist.

Den här är lite knepig, för jag hade nog egentligen ingen uppfattning om feminismen i mitt pre-feminist-liv. Jag hade ju hört talas om det och visste att det fanns och att om det inte vore för feminister skulle vi inte ha haft viktiga saker som rösträtt, så jag hade fattat att feminism var något som nog kunde göra viktiga saker. När jag sedan började läsa om vad feminism verkligen handlade om och vad feminister var ute efter att förändra och uppnå kändes det helt enkelt som att hitta hem, det var så mycket jag höll med om att jag mest bara tackade och tog emot.

Det jag kunde uppleva i början var att jag tyckte vissa feminister var så himla arga, skulle det verkligen vara nödvändigt? Jag har sedan insett att det finns en anledning till att de/vi är arga, för hur kan man vara annat när man ser hur mycket som är snett i vårt samhälle? Inte bara när det gäller kön, utan även etnicitet, sexualitet, funktion, utseende, klass, you name it. Jag använder mig nog inte själv av en särskilt arg retorik när jag skriver, men jag har full förståelse för dem som gör det och jag inser även att det kan vara nödvändigt för att skaka om ibland. Alla stilar, alla perspektiv och alla personligheter behövs!

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Detta inlägg publicerades i Feminism och märktes , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den

  1. Pingback: Tio texter om feminism | Ett tigerliv

  2. Jag kände likadant: Men usch så arga de är hela tiden! Och sen råkade jag gå och bli en av de argaste, under en period iaf 😉 Vad många inte förstår är hur sjukt mycket skit, personpåhopp och ständiga anklagelser och angripande man får hela tiden. Folk som inte är med i den här världen har ofta svårt att tro att (män)niskor verkligen kan vara så sjuka i huvudet som de är mot feminister. Blev uppsökt i dag av en man på twitter som bara kände för att säga åt mig att äta kuk, sådär helt apropå.

    Kram! ❤

    • Helena skriver:

      Nej, det är verkligen inte konstigt att man blir arg. Du kanske skulle frågat den där mannen om han rekommenderade några särskilda tillbehör till kuken 😉 Bröd? Ketchup? Och jag kan inte hjälpa det, men den kommentaren fick mig att tänka på det här http://youtu.be/OT7xc_XqYO8

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar