Genusmedvetenhet eller tvärtomtänk?

Jag läste igår detta inlägg av Charlotte och det fick mig att börja fundera lite. Handlar genusmedvetenhet om att göra tvärtom? Nej, det är klart att det inte gör, kom jag fram till. Som genusmedveten förälder vill man ge sitt barn möjlighet att välja bland alla alternativ som finns när det gäller intressen, kläder och känslor och det ena är inte bättre än det andra.

Däremot tror jag att det är lätt att som ”genus-nybörjare” tänka tvärtom. Man hyllar flickan som väljer Spiderman-kläder och pojken som vill ha en rosa prinsessklänning, men när läget är det omvända rynkar man lite på pannan åt att det är så stereotypt. Jag ser dock det här lite som en fas i ens medvetandegörande. Man kanske måste börja där för att kunna programmera om sitt sätt att tänka kring vad man värderar beroende på vilket kön ett barn har. Om man är van att se pojkar i mörka kläder med stora ”farliga” tryck som röjer runt, kanske man behöver tänka tvärtom och hylla en pojke i rosa klänning som leker med en docka, för att bryta sig ur de invanda tankemönster man har kring hur verkligheten ser ut och hur den borde se ut.

Ur detta kan man sedan komma vidare till att faktiskt sluta värdera det ena som bättre än det andra. För det är ju där man egentligen vill vara som genusmedveten förälder, man vill att ens barn ska befinna sig i ett sammanhang där barnet är fritt att välja antingen prinsessklänningen eller tröjan med monstertryck, eller leka med bilarna eller dockorna (för att ta till ytterligheterna) oavsett om det är en pojke eller en flicka, helt beroende på vad barnet känner för just den gången. Om man erbjuder både prinsessklänningen och monstertröjan ser ju barnet att båda är precis lika godtagbara val. Om man däremot förnekar flickan det stereotypt flickiga och pojken det stereotypt pojkiga är man ju egentligen inte bättre än de som följer stereotyperna, eftersom man i båda fallen försöker påverka barnet att välja utifrån ens egna värderingar, inte vad barnet själv vill eller tycker om.

Det jag däremot tänker att man kan behöva göra är att i den mån det går försöka främja val som inte är stereotypa. Man får se till att alla valmöjligheterna finns tillgängliga, men även tänka på att det är bra om det finns en mängd alternativ som inte faller under någondera stereotyp. Ett barn i stereotypa kläder blir till exempel ofta stereotypt bemött av omgivningen, på så vis att en flicka i rosa kläder ofta får höra hur fin och söt hon är, medan en pojke i Spiderman-tröja får höra hur tuff och cool han är. Därför försöker vi att om möjligt välja exempelvis en annan färg än rosa på klänningar, för att just en rosa klänning med spets har en tendens att locka fram det allra mest stereotypa bemötandet från omgivningen om en flicka har det på sig. En färgglad klänning leder däremot ofta till att folk har lättare att bemöta henne på ett mer neutralt sätt och se henne för den hon är.

Nu är ju mitt barn inte ens fyra än, men jag gläder mig åt varje dag som får gå utan att hon har börjat anpassa sig efter omgivningens förväntningar på vem hon borde vara beroende på hennes kön. Hon vet att det är skillnad på pojkar och flickor, men hon har ännu inte förstått att vissa tycker att pojkar och flickor är/ska vara på olika sätt, och om hon har förstått det så anpassar hon sig inte till det. Än så länge sträcker sig hennes intressen över ett stort spann, hon leker med bilar och dinosaurier, hon tar hand om sina gosedjur och matar dem, hon springer och hoppar, hon målar och pärlar, ena dagen är hon klädd helt i rosa, nästa dag har hon tröja med flygplanstryck till ett par blå byxor (eller så blandar hon färger hejvilt) och hon leker med både pojkarna och flickorna på förskolan. Hon säger att hennes favoritfärger är rosa, lila, blått och grönt.

Än så länge går hon sin egen väg och hon står dessutom för det inför sina kompisar. Vi var på kalas häromveckan och hon valde själv vilka kalaskläder hon ville ha. Födelsedagsbarnet frågade varför hon inte hade ”fina kläder” på sig (dvs klänning), varpå tigern gav det mycket irriterade svaret ”för jag vill inte!” och det gör mig glad att hon i alla fall än så länge inte faller för förväntningarna utan gör sina val efter vad hon själv tycker om och trivs med. Ju äldre hon blir desto större kommer trycket från omgivningen att bli och desto mer medveten kommer hon att bli om detta tryck, men fram tills dess tänker vi fortsätta stärka henne att gå sin egen väg och glädjas åt varje dag då hon fortfarande känner att hon är fri att göra det och jag hoppas att vi föräldrar genom vår genusmedvetenhet kan ge henne grunden att fortsätta att känna den friheten.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv, Genus och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Genusmedvetenhet eller tvärtomtänk?

  1. Sofia skriver:

    Jag håller helt med dig. Jag tror också att det där med att vara ”tvärtom” är något som man lätt gör när man är ny i genustänket. Jag vet att jag tänkte så till en början men är nu inte alls så utan tänker som du att det gäller att erbjuda alla möjligheter utan att värdera dom.
    Dock tänker jag att iom att samhället är som det är idag och så väldigt gärna prackar på barnen alla dessa normer så kanske man som förälder, som motvikt, kan propsa lite mer på det ”andra” alternativet (att killar har rosa, leker med dockor etc och tjejer mörka färger och leker med bilar, du vet) just för att vågen ska bli lite mer i jämnvikt.
    För även om föräldrar är en stor del av barns liv så är det ju så himla många andra källor som påverkar dom, kompisarna och andra barn i förskola/skola, deras föräldrar, lärare, andra vuxna i närheten, tv, reklam och allt sånt. Och ser man det då som att föräldrarna är i ena vågskålen och övriga samhället i andra så kanske man behöver vara mer ”tvärtom” än man egentligen skulle vilja för att jämna ut.
    Äsch, jag känner att jag inte riktigt förklarar så bra men du kanske fattar vad jag menar ändå?

    • Helena skriver:

      Jo, jag förstår precis vad du menar, för jag tänker lite så också. Som förälder kan man behöva kompensera lite för det enorma tryck barnen utsätts för så fort de möter annat än föräldrarnas sätt att förhålla sig till dem. Jag inser ju t ex att vi har uppmuntrat vårt barns intresse för bilar ganska mycket, men å andra sidan kommer det intresset från henne själv från början (eller ja, från filmen Bilar) och det hade känts konstigt att förneka henne det när man ser hur hennes ögon lyser så fort hon ser en leksaksbil 🙂

      • Sofia skriver:

        Himla svårt det där med att få en bra balans. Jag vill ju verkligen inte att barnet ska tro att det ena eller andra är bättre men som sagt, samtidigt försöka vara en motvikt mot det samhället prackar på barnen hela tiden utan att för den skull hamna i ”tvärtom”-tänket.
        Nu är inte mitt barn fött än så jag har inte så mycket praktisk erfarenhet än men jag funderar ju mycket kring det redan nu. Är både nyfiken på men bävar samtidigt för hur det kommer bli.

      • Helena skriver:

        Visst kan det vara svårt att hitta balansen, men jag upplever att det känns mer naturligt med tiden. Fast jag bävar inför när vårt barn blir större, för förskolan känns ändå som en hyfsat skyddad miljö, skolan kommer nog att bli svårare 😦

        Är det bebis på gång? Grattis i så fall! 🙂

  2. Sofia skriver:

    Äsch, gick inte att svara direkt under din kommentar så får bli här.
    Ja, jag hoppas det blir så, att balansen infinner sig med tiden. Köpte förresten också Petras bok för någon vecka sen även om jag inte börjat läsa den än. Man kan ju iaf inte beskylla mig för att inte vara ute i god tid 😉

    Och tack, även om jag inte är en särskild glad gravid tjej just nu. Skrev ett inlägg om det precis för det slog mig just vad som var fel nu när du sa grattis. http://www.sregloh.se/gratulerar-eller-inte/

    • Helena skriver:

      Ja, då är du verkligen ute i god tid 🙂 Men det tror jag bara är bra, då har du ju ett försprång. Och jag kan förstå vad du menar i ditt inlägg med att du har svårt att känna dig glad. Även om jag var glad när jag var gravid, eftersom vi försökt så länge, var det svårt att känna den där verkliga glädjen. Jag var mest orolig och det kändes bara extremt overkligt. Trots att man såg hur magen växte var det svårt att förstå att det faktiskt skulle komma en bebis. Jag har i och för sig fortfarande svårt att förstå ibland att vi har ett barn 🙂

      • Sofia skriver:

        Haha, jo, det är sjukt tidigt men dels tänker jag att ju mer tid jag har på mig att lära in saker desto mer blir det en självklar del av hur jag agerar, och dels tänker jag att jag möter ju faktiskt andra barn också som det kan gynna.

        Ja, overkligt känns det helt klart. Nu är jag inte en person som gått och längtat efter barn så som många av mina vänner direkt så jag kan inte säga att jag haft några stora förväntningar om att vara superglad i att vara gravid, men att jag skulle vara så här riktigt oglad förvånar mig lite. Men men, det är som tur en ganska begränsad tid så jag överlever. =)

      • Helena skriver:

        Jag förstår att det kan kännas konstigt att inte vara särskilt glad, men å andra sidan reagerar ju alla olika på en sådan stor grej som det ändå är att vara gravid. Det är ändå något som kommer att förändra livet, så egentligen är det inte så konstigt att man kanske inte är så glad, man vet ju egentligen ingenting om vad man har att vänta sig.

  3. Ping: Om långhåriga pojkar och korthåriga flickor och om barns rätt att vara sig själva | mina Sanna ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s