Subversiv i det lilla

I mitt jobb som översättare ser jag alla möjliga sorters texter och en del av dessa är väldigt könsstereotypa, medan andra är det i lite mindre utsträckning. Jag brukar roa mig med att försöka göra texterna lite mer könsneutrala, utan att för den skull egentligen förändra texten. Ibland är det lätt, ibland svårt.

Just nu sitter jag till exempel med en text där jag ändrat en exempelberättelse från att i ett enda stycke ha innehållit ”girl(s)” på fem–sex ställen, till att det i översättningen står ”barn(en)” på alla ställen utom två. Jag har även låtit bli att skriva ”man/män” ett par gånger och i stället använt ”personer”. Det jag däremot verkligen skulle önska är att kunderna var lite modigare och tillät att man använder ”hen”. Texten jag översätter nu innehåller väldigt mycket ”he or she/him or her” eller ”they” i dess könsneutrala betydelse, och eftersom ”han eller hon/honom eller henne” är väldigt osmidigt och jag dessutom tycker det ser fult ut, måste jag hitta sätt att komma runt det. Istället använder jag ”person” eller ett substantiv som anger en yrkesroll (t.ex. ”säljare”) och hittills har jag lyckats undvika ”han eller hon” överallt utom på ett ställe.

Visst, det är ingen jättestor insats jag gör för mänskligheten eller ett mer jämställt samhälle, men det är lite roligt att försöka få igenom sina egna övertygelser utan att för den skull påverka textens betydelse eller struktur. En liten utmaning i vardagen som gör arbetsdagen aningens aning lättare.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Subversiv i det lilla

  1. presens skriver:

    Heja dig! Jag ”smög” in ett par hen när jag jobbade som översättare, trots att riktlinjerna sa att det skulle undvikas. Men det var befogat där jag gjorde det, och det gick igenom.

    I dag satt jag på en föreläsning av en man i sisådär 55-årsåldern, och blev faktiskt lite förvånad över hur ledigt han använde ordet hen.

    • Helena skriver:

      Jag nämnde min önskan att kunna använda hen för min kund och fick då höra att de faktiskt använt det i en annan text för samma slutkund och det gick igenom, så det tar sig i alla fall. En vacker dag är det förhoppningsvis lika självklart med hen som med han/hon.

  2. Anelan skriver:

    Åh, vad glad jag blir över att läsa! Jag tänker att alla försök är viktiga. Själv tänker jag på att alltid skriva barnet eller eleven (beroende på verksamhet) i mina uppsatser och liknande, likaså läraren eller pedagogen. Det sista har mina uppgifter inte innehållit ett enda han eller hon, bara hen, och det känns som att texterna flyter bättre på något vis. Nu finns det ju gånger då han och hon bör skrivas ut för att det är viktigt i ämnet men annars tänker jag att kanske kanske det föds en tanke om att använda hen istället för hon/han (eller att alla elever och lärare är hon, det tycker jag är väldigt irriterande!) hos någon av lärarna som läser. Ett försök i det väldigt väldigt lilla.

    • Helena skriver:

      Vad roligt att höra! 🙂 Jag undviker verkligen att skriva ”han eller hon” i det längsta, för jag tycker texten flyter så dåligt då. Som du säger blir ju det man gör något i det väldigt väldigt lilla, men kanske kan man så ett litet frö någonstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s