En låg dag

Idag är en sådan där riktigt låg dag när allt går i gråskala. Inte ens det faktum att det är fredag gör saken så mycket bättre. Idag vill jag äta semlor och godis, men jag har inte något av detta hemma. Så istället tycker jag väldigt synd om mig själv. Jag misstänker att det till viss del är pms-relaterat, men jag säger bara bläää.

I tre veckor har jag suttit med ett och samma jobb som i princip inte innehållit någon översättning, utan endast strängar med namn som ska förkortas. Vad är nu det? kanske någon undrar. Jo serru, det ska jag förklara. Tänk dig att du har följande: ”Columbia Gorge Discovery Center and Wasco County Museum”, detta är 55 tecken. Det ska minskas till högst 25 tecken och kan då bli ”Columbia Gorge Center” som är 21 tecken. Därefter multiplicerar du den principen med 19 500, eftersom det är antalet liknande strängar i jobbet jag håller på med, och sedan sitter du med detta i stort sett på heltid i tre veckor. Tjoho.

Dessutom har jag funderat mycket över relationen till min familj, efter det som hände före jul. Jag känner mig fortfarande väldigt sårad av hur allt blev och hur mina föräldrar hanterade situationen. Att de inte ens har kunnat be om ursäkt på ett ordentligt sätt gör inte direkt saken bättre. Mamma skickade för övrigt ett mail i januari där hon förklarade att allt det här är överspelat för deras del och de lägger det nu bakom sig. Jaha, men så fint för dem då. Inga funderingar över hur det känns för mig, om jag är beredd att lägga det bakom mig? Nä, trodde inte det. Det gör att jag har väldigt svårt att veta hur jag ska förhålla mig till mina föräldrar just nu, för jag är fortfarande väldigt ledsen, men jag känner att dörren för att prata om det har de på eget bevåg stängt, låst och kastat bort nyckeln till. Så här står jag, med en stor svart klump i hjärtat och magen som jag inte vet var jag ska göra av.

Det där blev mer öppet än jag hade tänkt mig när jag började skriva, men det var ack så skönt att få ut det, hej bloggterapi! Nåja, det är några timmars jobb kvar på denna vecka, där jag ska avsluta de sista 500 strängarna i mitt galna jobb. Och om jag inte har förtjänat en stor jädra godispåse till ikväll så vet jag inte vad. Ska nog se till att hitta en feelgood-film att värma själen med också. Imorgon kommer goda vänner hit för middag, så jag tror helgen kommer bli helt ok, jag ska bara ta mig igenom den här dagen först. Efter det kan jag nog lägga mitt gråa jag bakom mig och komma igen med nya friska tag.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till En låg dag

  1. Sofia skriver:

    Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag vill skicka en kram och ett ja, it sucks!

  2. Den andra mamman skriver:

    Här får du ett till: IT SUCKS!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s