Långt eller kort?

Igår läste jag en väldigt intressant text om det här med kort hår på kvinnor. Börja med att läsa den innan du fortsätter här, texten finns på den här länken. Klar? Ok, då fortsätter vi. Jag har tidigare inte riktigt sett hårets längd som ett politiskt ställningstagande, men när jag läser texten inser jag att det faktiskt ligger något i det.

Tanken att kvinnor kanske inte har det som sin huvudprincip att behaga män – medvetet eller omedvetet – får många att känna sig obekväma. Ibland gör den dem arga. Jag får med jämna mellanrum frågan huruvida jag tycker att feminismen borde ”stöpas om” för att vara mindre hotfull för män; allt en kvinna gör, också att försöka nagga på en massiv, långsamt malande sexismöverbyggnad, måste nämligen i första hand vara tilltalande för män, i annat fall är det meningslöst. Om det är ”stört” att få sitt liv att handla om något annat än att tillfredsställa män så är det inte bara korthåriga tjejer som är galna.

När jag var ung hade jag långt hår – och som jag kämpade med detta hår. Eftersom jag inte är begåvad med särskilt tjockt hår krävdes konstgjorda lockar för att få det att inte se ut som en golvmopp och pengarna jag lagt på permanenter skulle antagligen kunna föda ett mindre land under ett år. När jag sedan kom upp över 20-årsåldern kände jag mig lite less på den långa risbusken och kapade håret axellångt, trots att jag var väldigt orolig för hur min dåvarande pojkvän skulle reagera på att jag inte längre hade långt hår. Sedan har det bara blivit kortare och kortare och den frisyr jag har nu är den mest kortklippta jag har haft. Och som jag trivs! Jag känner mig verkligen som om jag rockar mitt korta hår.

Nu känner jag att mitt hår motsvarar den jag är, inte den omgivningen förväntar sig att jag ska vara. Jag är inte här för att vara en vän varelse som sjunger mannens lov och anpassar mig till det män enligt normen önskar, jag är här för att vara jag. Visst är jag medveten om hur sexigt många tycker att långt hår är och det har funnits tillfällen då jag drömt om att svänga med ett långt hårsvall, men det hade varit att klä på mig en roll av femininitet och undergivenhet efter normer som jag har insett inte känner passar mig och hur jag ser på världen. Jag känner inte längre att mitt främsta syfte är att tillfredsställa män eller andra människor i allmänhet. Även om inte syftet med min frisyr från början var att göra ett politiskt ställningstagande, upplever jag nu att min frisyr överensstämmer med mitt politiska ställningstagande, vilket gör att jag känner att jag kan gå mer rakryggad fram.

Poängen är också den att jag inte känner mig ett dugg mindre kvinnlig i mitt korta hår än jag gjort förut, tvärtom känner jag mig både snyggare och sexigare nu. Jag har heller aldrig fått så många positiva kommentarer från vänner och bekanta om min frisyr som jag får nu. Båda dessa saker tror jag har att göra med att jag går mer rakryggad, jag inser någonstans i mitt undermedvetna att mitt hår sänder ett meddelande till omgivningen om vem jag är och vad jag står för, vilket gör att min självkänsla stärks och jag känner mig mer fast förankrad i den jag är, när jag känner att mitt yttre och mitt inre samspelar.

Låter det som stora växlar att dra av en frisyr? Tänk då på alla de kvinnor som gråtit för att de varit tvungna att klippa av sig sitt hår, för att de sätter så stort värde i sitt långa kvinnliga hår. Då kanske det inte känns lika långsökt längre.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Långt eller kort?

  1. Marie skriver:

    Mitt hår är jämnlångt. Ca 7 mm rakt över. Och jag måste säga att femeninare än så här har jag aldrig känner mig. Det femenina sitter inte i längden utan mer i hur du trivs med längden du har. Tycker du själv att du är fin så ÄR du det. Oavsett om du har jeans eller klänning. Långt hår eller kort.

    • Helena skriver:

      Visst är det så, känslan man har inom sig avspeglar sig jättemycket i hur människor runtomkring uppfattar en. Det är bara det att vi fått lära oss att en kvinnlig kvinna har långt hår och har hon inte det är hon inte lika mycket kvinna, så jag tror att det för de flesta krävs ett flertal ”tankesteg” innan man kommer förbi det och inser att det inte är hårets längd det hänger på.

  2. presens skriver:

    Jag blev jättesugen på att klippa av mig håret när jag läste den där texten. Men jag vet inte om jag vågar. Dels har jag bara klippt mig kort en gång förut, och trivdes inte alls (vilket ledde till att jag rakade av skiten och sen lät det växa) och dels är det nog en politisk grej för mig att *ha* långt hår, snarare än att klippa av det. Att inte falla i ”flatfeminist-med-rakat-huvud-men-hår-under-armarna-och-på-benen”-fällan.

    • Helena skriver:

      Nu har du ju redan provat och konstaterat att du inte trivdes med kort hår, så då förstår jag att du tvekar. Jag förstår också din andra anledning till att tveka, ibland vill man kanske inte uppfylla alla tänkbara stereotyper som folk kan tänkas applicera på en. Det kan ju vara ett politiskt ställningstagande lika mycket som kort hår kan vara det.

      • presens skriver:

        Fast jag vet ju inte om det var så att jag inte trivdes med kort hår, eller om jag inte trivdes i den frisyren… Jag önskar att jag kände att jag trivdes och passade i kort hår.

      • Helena skriver:

        Nä, det är ju inte så lätt att veta, men det gör såklart att man tvekar lite extra. Peruk kanske vore ett alternativ för att testa en ny stil? 😉

  3. noboytoy skriver:

    Jag har nästan alltid haft långt hår och jag kommer alltid att ha långt hår åtminstone så länge jag har något hår kvar. 🙂

    Detta pga praktiska skäl. Jag bara tvättar håret, låter det självtorka och behöver inte bry mig mer om det. Jag var korthårig under en kort period och jag höll på att bli galen på alla hårstyling-produkter och fönande som krävdes för att öht få ordning på skiten. Jag har lockigt hår dessutom och ju kortare frisyr, desto mer krullar håret upp sig med påföljden att det inte ser riktigt klokt ut och blir omöjligt att hantera.

    • Helena skriver:

      Mitt hår är lite hopplöst, så oavsett vilken frisyr jag har haft har det krävts en del fixande. Jag blir alltid lite avundsjuk på folk som bara kan tvätta håret, låta det torka och sedan är det klart, så jag förstår att du inte tänker klippa av ditt i första taget 🙂

  4. Ping: Något slags jubileum | Ett tigerliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s