Åkesson och polariseringen

Igår tittade jag på Debatt där Jimmie Åkesson var med för att diskutera den bild han gett av sin uppväxt i programmet Nyfiken på partiledaren. Han uppgav där att han som barn upplevde att det skedde en polarisering mellan de invandrare som kom till det område där han bodde i Sölvesborg och svenskarna i området. Hans beskrivning är att han upplevde situationen som skrämmande och att de svenska barnen hade fått lära sig att inte slåss, utan vara snälla mot varandra, medan det inte var så för invandrarna. Många andra har sedan programmet sändes klivit fram och beskrivit hur de inte alls känner igen sig i den bild Åkesson har målat upp.

Självklart är Jimmie Åkessons minnen av uppväxten hans alldeles egna och ingen kan säga att hans upplevelse är fel, eftersom det är så han minns situationen, även om andra har helt andra minnen från samma tid i samma ort. Det jag tycker är intressant är det han beskriver som en polarisering mellan invandrare och svenskar. Min erfarenhet är att det ofta är människor från områden med ett litet antal invandrare som är mest invandrarfientliga, vilket väl egentligen inte är så konstigt, eftersom de då i ännu högre grad blir ”de där andra”, de som är annorlunda än man själv är. Om det finns en enda invandrare i klassen verkar det rätt naturligt att denne blir avvikaren. Om man istället är uppväxt med en stor andel invandrare tror jag det är lättare att man ser alla i klassen som mer lika varandra, eftersom ingen enskild är avvikande. Tittar jag t ex på min egen klass från högstadiet (slutet av 80-talet) är ganska exakt en tredjedel invandrare, nämligen 9 av 26 elever. Oavsett ursprung utgjorde vi alla en naturlig del av varandras vardag, vare sig man umgicks privat eller inte.

Det jag inte kan låta bli att fråga mig när jag hör Åkessons beskrivning av uppväxten och den här polariseringen är, hur var svenskarnas attityder till de invandrare som kom till området? För mig känns det inte alldeles osannolikt att människor i området var negativa, kanske till och med rädda, för den invandring som skedde, även om den var begränsad. Om de vuxna hade en negativ inställning till invandrare, verkar det rätt troligt att detta även smittade av sig på barnen. Även om man är ett barn uppfattar man snabbt de vuxnas attityder och tar gärna även efter dessa. Eftersom jag inte själv var där kan jag omöjligt veta, men kan man föreställa sig att lille Jimmie själv kanske inte var Guds bästa barn i hur han bemötte invandrarbarnen och att det kanske påverkade deras inställning till och behandling av honom? Det är inte så lätt att se sitt eget ansvar alla gånger, men det är ändå så fruktansvärt viktigt.

När det sedan gäller påståendet att de svenska barnen fått lära sig att vara snälla mot varandra känner jag ett visst behov av att fnysa. Om svenska barn får lära sig att vara snälla mot varandra, varför finns det då mobbing där barn får höra diverse elakheter och även blir slagna? Jag tror inte att det finns någon kultur någonstans i världen där man inte lär barn att vara snälla mot varandra. Det är däremot känt att barn som har traumatiska upplevelser i bagaget kan bli utåtagerande. Om man till det lägger en omgivning som uppvisar en fientlig inställning till ens person har vi plötsligt en jättebra grogrund för ett barn som slår först och tänker sedan.

Så visst, vem är jag att säga att Sverigedemokraternas partiledare far med lögner, han har ju bara berättat sin version av hur han upplevde en situation. Jag tror också att vi ska vara lite försiktiga med att prata om lögner i det här fallet, eftersom det ytterligare bygger på den bild SD själva vill skapa av att de är något av offer i politiken. Däremot vore det intressant om folk kunde gräva lite mer i de bakomliggande mekanismerna, tänk t.ex. om programledaren i Nyfiken på partiledaren hade, som den terapeut han är, kunnat gräva lite mer i påståendena om att Åkesson kände sig hotad, genom att ifrågasätta hur han själv betedde sig, vad omgivningens attityder mot invandringen var och hur det kan ha påverkat dels hans egen inställning, dels invandrarnas beteende. Kanske hade vi då kunnat komma närmare pudelns kärna och det hade blivit riktigt intressant.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Åkesson och polariseringen

  1. Ping: Möt demonerna och bekämpa rädslan | Ett tigerliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s