Lantisar i storstan

För några år sedan jobbade jag i centrala Stockholm och jag åkte pendeltåg fram och tillbaka varje dag. Då var det inget märkvärdigt att vara inne i stan och jag kryssade vant genom folksamlingarna. Numera bor vi lite mer lantligt i en ort med ca 4 000 invånare och besöken i storstan är lite mer sällsynta och när vi väl kommer dit blir vi helt chockade av hur mycket folk det är där. Överallt ju! I helgen var det i alla fall dags för oss lantisar att våga oss in till folkvimlet. Tigern var hos mina föräldrar (bio och övernattning!) så vi hade dessutom en sovmorgon att se fram emot.

När besöken i huvudstaden inte sker så ofta gäller det ju att göra det bästa av situationen, så vi inledde med att med raska steg ta oss till Vete-Katten för semmelfika. Att hitta ett bord där en lördag eftermiddag är ungefär som att spela på Lotto, men vi hade tur och mumsiga semlor kunde intas. Lagom mätta tog vi oss vidare mot lite affärer. Sambon ville försöka hitta en skjorta, men det slutade med att jag shoppade ett par jeans. Ni fattar inte hur stort det är! Det brukar alltid vara sambon som hittar kläder när jag letar och jag går hem som ett åskmoln och muttrar över att det aldrig finns något till mig. Och nu blev han utan, ha! Dessutom fick jag tag i en ny handväska, där jag frångick det traditionella svarta för en blå.

När vi var färdigshoppade förtjänade vi ett glas vin i väntan på att det skulle bli dags för vårt verkliga ärende: sambon skulle inkassera sin julklapp. Eftersom vi båda är matintresserade händer det att vi kostar på oss att äta på riktig lyxrestaurang. Den här gången var tillfället kommet för ett besök på Gastrologik. Vi har velat gå dit ända sedan vi hörde talas om den, men inte haft tillfälle än. Grejen är att de har ingen meny, utan bara en avsmakningsmeny som man aldrig vet vad den innehåller, eftersom den varierar från dag till dag beroende på vilka råvaror de fått in – det varierar till och med mellan borden vad menyn innehåller.

Så i tre timmar serverades vi den ena spännande rätten efter den andra, från lök med krämig sås av jäst (låter galet, men var jättegott) förbi den godaste torsk jag ätit, till ett besök i köket, dessert i form av dinkelglass och till slut löjligt goda vetebollar med vaniljkrämsfyllning. Allt som allt, med alla smårätter före och mellan de ”riktiga rätterna”, serverades vi tolv olika smakupplevelser, men eftersom det inte direkt handlar om några jätteportioner var vi alldeles lagom mätta när kvällen var slut.

Efter den upplevelsen var det dags att pallra sig hem och eftersom tigern sov på annat håll fick vi (efter ett kortare avbrott för att mata katterna) sova ända till klockan tio, bara det är ju en lyx man sällan upplever som småbarnsförälder.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv, Livet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s