Ett OS med besk bismak

Idag invigs OS i Sotji. Normalt brukar jag gilla att titta på OS, det är kul att följa och heja på de svenska deltagarna, och det är roligt att titta på sporter som inte brukar få så mycket utrymme i media i vanliga fall. Men i år känner jag en besk bismak i munnen varje gång jag hör eller ser något om detta vinter-OS.

Det är inte direkt något nytt att de olympiska spelen förvandlas till en propagandamaskin där man vill visa hur fantastiskt bra ens land är, det gjorde Hitler vid OS i Berlin 1936. Under OS i Peking 2008 visades en extrempolerad bild av Kina upp, även om spelen föregicks av ett antal reportage som visade de metoder man använt för att putsa upp ytan. Inför OS i Sotji har ett liknande arbete pågått och vi hör rapporter om arbetare som har fått utstå hårda förhållanden. Det som dock sticker allra mest i ögonen är de anti-hbtq-lagar som finns i Ryssland, som förbjuder ”homosexuell propaganda”, vilket kan tolkas som att man inte ens får visa att man är homosexuell.

Det den här lagen har gjort är att i ett redan hbtq-fientligt samhälle har tonen hårdnat ytterligare, eftersom man genom att i praktiken förbjuda människor att vara homosexuella också gör dem till lovligt byte. Många rapporter har kommit om att homosexuella har utsatts för hatbrott. Bland annat finns det gäng som lurar homosexuella män att de vill ha en dejt och när mannen sedan dyker upp till dejten hånas och misshandlas han grovt, vilket även filmas och sedan läggs upp på YouTube. Human Rights Watch har gjort en film som visar hur det ser ut i Ryssland idag, år 2014. (Varning för otäcka bilder i filmen!)

Hbtq-personer ses inte ens som människor, utan djur, och det anses att de helt enkelt får skylla sig själva när de blir misshandlade. I en tid då vi tror oss vara upplysta sker alltså misshandel av människor på öppen gata, utan att poliser och myndigheter ingriper eller ens anser att det är ett problem.

Inför OS har många kritiska röster hörts och en del har även ansett att spelen bör bojkottas. Samtidigt som jag förstår att det tar emot för atleterna att bojkotta, de tränar trots allt inför ett OS i fler år och det är en stor grej för dem, kan jag känna att jag tror det hade skickat viktiga signaler om man faktiskt hade bojkottat spelen. Såvitt jag vet är det inget land som bojkottar spelen, men nog finns det de som gör markeringar, om än på lite mer subtila sätt, t.ex. kommer USA:s trupp att ha öppet homosexuella atleter i täten. Och idag ser framsidan på Google ut så här:
Google_framsida
Själv då, kommer jag att titta på spektaklet? Jag kommer definitivt inte titta på invigningen, som man kan ana kommer att vara Putins stora propagandashow. Vad gäller resten av spelen kommer jag inte att aktivt bojkotta, men jag kommer heller inte att aktivt söka upp det. Jag tror inte att en bojkott från min sida gör varken till eller från i det stora hela, däremot vill jag markera inför mig själv och andra att jag inte accepterar att man bryter mot mänskliga rättigheter på det sätt som man gör i Ryssland.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ett OS med besk bismak

  1. Pelle skriver:

    Som de säger i klippet: jag får vibbar av nazityskland av Rysslands nya lagar? Alltså vad fan?! Jag bojkottar det (OS dvs) i alla fall, känns som det enda rätta.

  2. Ping: Lite gammal hederlig mansplaining | Ett tigerliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s