Vi är de rättslösa

Vi är de rättslösa. Vi, kvinnorna.

Vi har inte rätten till vårt eget utseende. Hur vi ser ut bedöms alltid av någon annan, oftast en man. Vi kan inte sluta bry oss om hur vi ser ut, för det kommer alltid någon och talar om för oss hur viktigt det är att vi bryr oss. Vi får inte vara för mycket av något, varken för smala eller för tjocka, utan vi ska vara lagom. Det eventuella fettet ska sitta på rätt ställe och i rätt proportion, men vi kan aldrig riktigt veta vad som är rätt, eftersom det en säger motsägs av en annan. Om vi skulle vilja framhäva våra kroppar för att vi trivs med dem är vi slampor, men om vi istället väljer att dölja den där kroppen som aldrig känns riktigt rätt får vi höra att vi gör oss fula. Den som inte trivs med sitt utseende och lägger sig under kniven för att göra något åt det får höra att hon är tragisk, medan hon som väljer att inte göra något åt det som anses vara fel får höra att hon borde anstränga sig lite mer.

Vi har inte rätten till vårt eget sexliv. Det är inte vi själva som bestämmer hur mycket eller lite sex vi vill ha utifrån vad som känns rätt för oss själva, för det är alltid upp till andra att avgöra. En kvinna som har många sexpartners eller utforskar sin sexualitet på andra sätt stämplas som lösaktig och en hora, medan kvinnan som har låg sexlust anses vara frigid, torr och tråkig. Vår sexualitet bedöms inte i relation till oss själva, utan i relation till vad andra människor anser vara hur vi ska bete oss. Vårt sexliv kan användas för att avgöra om vi vid ett visst tillfälle blivit våldtagna eller inte.

Vi har inte rätten till vår egen personlighet. ”En riktig kvinna” ska vara och bete sig på ett visst sätt. Hon får inte skämta för mycket, för då är hon vulgär, men vi anses samtidigt vara humorlösa. Vi får inte höja rösten och säga vad vi tycker, för då är vi gnälliga och jobbiga, det är ju säkert ”den tiden i månaden”, och sedan blir vi kallade martyrer när vi blir tysta och håller det som gör oss upprörda inom oss. Vi ska vara kärleksfulla och moderliga, oavsett om det ligger i vår natur eller inte. En kvinna som tar för sig får sin kvinnlighet ifrågasatt.

Vi har inte rätten till vår egen kropp. Våra kroppar är allmän egendom. Vi blir objekt, ofta uppdelade i delar av en kropp utan koppling till en verklig person. Våra kroppar visas upp i stort och litet format vart vi än vänder oss. Våra kroppar kan beskådas, köpas, säljas, användas, och det är inte vi själva som bestämmer över den hanteringen. Våra kroppar är till för männen, för mannens blick, för mannens njutning, för mannens nöje. Inte ens lagen hjälper oss att få rätten till våra egna kroppar, domstolarna talar om för oss gång på gång att mannen har företräde till kvinnans kropp.

Vi är de rättslösa.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s