Jag vet nog snart vad räven säger

För ett tag sedan hade sambon och jag ett samtal då jag insåg att han varken sett ”Gangnam Style” eller ”What Does the Fox Say”, så jag bestämde mig för att bilda honom genom att visa båda dessa storartade bidrag till vår kultur. Dagen efter tyckte vi att det var en jättebra idé att tigern fick se dem också, fråga mig inte varför. Sagt och gjort, hon såg båda. Efter det har det inte gått en dag utan att hon kommit till oss och sagt ”Jag vill se vad räven säger”. Och eftersom hennes smarta mor (ni hör ironin här, va?) visat henne hur man startar om klipp på YouTube om man tittar på surfplattan ser hon den inte bara en gång vid varje tillfälle.

Jag vet inte riktigt vad som känns jobbigast i det här sammanhanget: att behöva lyssna på den låten i stort sett varje dag så att man ständigt har den på repeat i huvudet, eller att man faktiskt börjar sjunga med och tänka ”ja, det här ju inte så dåligt ändå”.

Å andra sidan kan jag inte förneka hur sjukt gulligt det är när en 3,5-åring sitter och sjunger med till sådant här. Först var det bara på ”ho-o-o-o-orse” och ”mo-o-o-o-orse”, men igår hade hon avancerat till att sjunga med i större delar av låten. Hon kan ju inte orden som sådana, fast många av ljuden sitter precis där de ska så att man faktiskt hör vilket ord det är. I första refrängen vet hon även vilken ordning ljuden kommer i så att hon börjar sjunga dem i förväg. Så det är väl som så mycket annat, man får ta det onda med det goda: ingen sötchock utan karies (eller öronplåga i det här fallet).

Har du inte hört låten? Fattar du inte vad jag pratar om? Självklart kan vi inte ha det så, då måste jag ju bilda dig också. Håll tillgodo, men kom inte och klaga hos mig när du sedan går och nynnar ”ring-ding-ding-ding-dingeding”.

PS. Efter allt detta kanske du dessutom undrar vad räven faktiskt säger och det finns det svar på i följande klipp (om du bortser från den lätt överspända programledaren).

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv, Ur tigermun och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s