Något lite egenkärt

Ok, idag tänkte jag helt sonika skryta om mig själv. I våras hade jag en plan att träna så att jag kom upp och kunde springa en mil. Detta gick dock om intet till följd av en krånglande vad (inflammation i ett muskelfäste?) och så har jag dragits ned min onda vad sedan i maj. Jag har gått till sjukgymnast men det har inte blivit riktigt bra ändå. Egentligen hade jag tänkt springa ett millopp i slutet av september, men eftersom jag inte kunnat springa mer än fyra kilometer de senaste månaderna fick jag lägga de planerna på hyllan, med många sura miner från min sida som följd.

Men så fick jag höra för en vecka sedan att det skulle vara ett 5-kilometerslopp i en grannstad den här helgen så jag fattade ett spontant beslut att vara med. Min enda målsättning på förhand var att komma i mål och inte komma sist. Sambon försökte pressa mig att ange ett tidsmål, men det enda jag kunde säga var att om jag kom under 30 min skulle jag vara jättenöjd.

Så idag var det dags. Jag var nervös i princip hela dagen, sådär så att jag ett tag funderade på att strunta i det hela. Men nej, det kan man ju inte göra utan det var bara att köra. Och tur var väl det. För trots att jag fick håll efter ca en kilometer tog jag mig igenom det hela. Dessutom på tiden 30.35, som för mig verkligen är en riktigt bra tid. Tjohoo! Så nu känner jag mig riktigt stolt över mig själv och ska belöna mig med en rejäl portion Ben & Jerry. Because I’m worth it.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Träning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Något lite egenkärt

  1. Heja dig! Jag var uppe på åttakilometersrundor, men sen kom sommaren, och nu ska jag anpassa mig till heltidsarbete på en arbetsplats och pendling och allt, så när ska jag hinna springa?

  2. Den andra mamman skriver:

    HURRA!! Jag var uppe i ca en mil, men så kom barnet och sjukan … Upp på hästen igen, med sjukgymnastik etc. Hoppas kunna springa 5 km i vår!

    • Helena skriver:

      Tack! 🙂 Håller tummarna för att det blir bättre så att du kan komma igång igen. Sedan har jag kunnat konstatera att det inte är helt lätt att hinna med träning också efter att man fått barn, plötsligt finns det ju någon som pockar på så mycket av ens uppmärksamhet, så man kan behöva sänka ambitionerna en aning ett tag 🙂

      • Den andra mamman skriver:

        Igen: Heja! Den här typen av ”egenkärt skryt” tycker jag är bra grejer. Och tack för uppmuntrande ord. Jag har kommit tillbaka efter skov som påminner om detta förut. Fast då har jag ju inte haft barn … 😉

      • Helena skriver:

        Jo, man är ju oftast inte så bra på att skryta om sig själv. Och om jag nu ska fortsätta på den banan får jag erkänna att jag är rätt nöjd med att jag dessutom klådde en kompis som jag var övertygad om skulle vara snabbare än mig 🙂 Jag håller tummarna för att ditt nuvarande skov snart lugnar sig!

      • Den andra mamman skriver:

        Jag säger; Woho, fram för mera skryt! Och tack.

  3. Ping: Det ni inte visste att ni ville veta | Ett tigerliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s