Mina tankar kring diskussionen om aborter

I veckan har det pågått en diskussion hos Lady Dahmer om rätten till abort och flera andra, t.ex. SannaM, har också tagit upp detta ämne till följd av det. Efter att ha följt diskussionen känner jag nu ett behov av att skriva lite om mina tankar kring det här.

Jag är absolut för rätten till fri abort. Alternativet med kvacksalvare och diverse livsfarliga hemmalösningar är helt enkelt inte ett alternativ. Däremot finns det flera svåra frågor kring aborter som är viktiga att lyfta fram, helt utan att ifrågasätta rätten till abort. Sådant som ställer frågor om vår människosyn och vad vi anser vara viktigt här i livet. I den diskussion som har uppstått hos Lady Dahmer upplever jag dock att det är väldigt svartvitt och lite ”om du inte är med oss är du emot oss”-attityd. För även om jag anser att en kvinna har rätt att göra abort om fostret är en flicka och hon önskar sig en pojke, tycker jag att en person som ställer sådana krav på det barn man väntar att man är beredd att avsluta en i övrigt önskad graviditet av detta skäl har en något snedvriden syn på människors och könets värde.

Frågan om abort om det visar sig att fostret har någon form av skada har också kommit upp. Och visst kan det vara ett ganska lätt val om det visar sig att ett barn som föds med en viss skada inte kommer att överleva ens den första tiden, men det blir onekligen lite snärjigare om man pratar om exempelvis Downs syndrom. Många av de jag sett med DS är några av de gladaste människor jag har träffat på, som trots att de har visst behov av hjälp ändå lever ett bra liv. Här handlar det för mig om att agera den som bestämmer vad som är ett värdigt liv, vilket kan vara en mycket svår fråga, och även huruvida man anser sig ha rätten att bestämma över detta själv. Det är jättesvåra frågor och allting handlar om vad man själv har för erfarenheter och känslor.

Jag har också fått en känsla av att en del är så måna om att man inte ska skuldbelägga människor som gjort abort och inte mår dåligt av det, att det nästan slår över till ett skuldbeläggande av de som gjort abort och faktiskt mår dåligt av det. Det finns verkliga risker med abort, det är inte alltid ett lätt och komplikationsfritt ingrepp. En del mår verkligt dåligt efteråt och en del får fysiska komplikationer av det, vilket jag tycker att man ibland glömmer bort i sin iver att ta bort skammen från aborter. Självklart ska man inte skamma eller skrämma kvinnor så att de inte gör abort, men jag tror det är viktigt att förklara att det faktiskt finns risker också och att det för vissa upplevs som en stor sorg. Båda sidorna är viktiga och oavsett om man tar det med en klackspark eller sörjer är ens reaktion precis lika giltig och rätt.

Eftersom det var ett antal år sedan jag själv gick i skolan vet jag inte hur det ser ut med sexualundervisningen nuförtiden, men de svaga minnen jag har från min egen skoltid är att den då var rätt undermålig. Det viktigaste måste ju ändå vara att informera unga om hur man skyddar sig mot både könssjukdomar och oönskade graviditeter, vilket är både killars och tjejers ansvar, och vad en abort faktiskt innebär. Inte med skrämselpropaganda utan saklig information om de möjligheter och risker som finns och att det är bättre att använda preventivmedel, än att se abort som ett efterhandsalternativ för att man inte orkade skydda sig (om det nu finns någon som gör det).

Jag kan också föreställa mig att en människa som är mycket fertil faktiskt har lättare att ta lätt på en abort, än en människa som har fått kämpa för att bli gravid. När vi väntade vårt barn valde vi att inte göra fostervattens- eller KUB-prov, just för att vi längtade så mycket efter ett barn att vi kände att det viktigaste var att vi faktiskt fick ett barn – ett friskt barn var en bonus. Den enda anledning vi såg till att eventuellt göra dessa tester var att i så fall kunna förbereda oss mentalt på att det var något fel, men i slutändan kände vi att det inte var värt de risker som faktiskt finns med testerna, eftersom man ändå inte får ett säkert besked och det skulle antagligen bara skapa mer oro än det lugnade. Att fatta ett beslut om abort kändes så långt bort att vi inte ville att det skulle finnas som ett alternativ.

Därför saknar jag en lite mer nyanserad diskussion hos LD, där man kunnat ta upp de svåra frågor som faktiskt finns kring det här, utan att för den skull ifrågasätta rätten till fri abort. Det är en fråga som väcker starka känslor, men jag skulle ändå önska att man kunde diskutera de aspekter som finns kring ett beslut om abort, utan att för den skull bli stämplad som hycklare eller fascist.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Mina tankar kring diskussionen om aborter

  1. Åh gud som jag sitter och försöker formulera mitt inlägg om fertilitet och privilegier och så vidare, och jag väger orden, skriver om, stryker, lägger till och gör omskrivningar – och så skriver du det här så himla rakt upp och ner, enkelt och tydligt och himla bra! Kanske känner jag att jag inte riktigt har tillåtelse eller alls bör uttala mig, eftersom jag aldrig kommer göra en abort (får vi då innerligen hoppas) och att jag därför vill formulera mig på ett sätt som ALLA gillar. Hopplöst. För jag håller verkligen med dig om allt detta – aborträtten är en sak, men att alla har olika tankar och funderingar utifrån sina erfarenheter är inte konstigt. Och någonstans känner jag att jag stör mig på att tonen i diskussionen är så himla ”vadå en graviditet är väl inget” – för jo, för mig är det det…

    • Helena skriver:

      Tack! 🙂 Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om detta, men så när jag åt lunch bara föll det på plats vad det var jag störde mig så på i diskussionen hos LD och då var det bara att skriva ner det. Problemet var väl just att jag kände att det inte var en diskussion ens. En massa hårda ord och precis som du hade jag svårt för den där attityden att det inte är så himla märkvärdigt med en graviditet, för jag tycker att det ÄR något märkvärdigt.

      Med tanke på just mina och sambons omständigheter är väl sannolikheten för att jag kommer stå inför valet att göra en abort rätt minimal, men det förhindrar ju inte att man kan ha tankar kring hur det skulle vara att faktiskt behöva överväga det.

  2. Ping: Om privilegiet att kunna bli gravid och föda ett barn | mina Sanna ord

  3. presens skriver:

    Jag tycker att det här är så svårt.. Visst vet jag att jag borde hålla med, borde tycka så som man ska tycka, men jag kan bara inte det. Jag är helt med på diskussionen om människovärde och samhällssyn, men ja, vi gjorde kub-test. Vi hade förmodligen, men inte säkert, valt att gå vidare med fostervattensprov vid dåliga siffror, oavsett vilken trisomi det gällde. Däremot har jag ingen aning om hur vi hade gått vidare sen. Lika lite som jag kan sitta här och säga att jag aldrig skulle göra abort på grund av ds, lika lite kan jag vara säker på att vi hade gjort det. Och jag tycker att jag har en rätt schyst människosyn. Jag vill inte utrota alla människor med ds bara för att jag inte är säker på om jag hade valt bort ett barn med ds. Lika lite som jag hade velat utrota mänskligheten för att jag hade gjort abort över huvud taget.

    Nu är det kanske jävligt enkelt för mig att säga, som inte har varit gravid, inte hade varit den som skulle gått igenom den hypotetiska aborten, och hade en hyfsat enkel resa till barn.

    • Helena skriver:

      Fast jag tycker inte att det finns en ”rätt” åsikt i den här frågan, just eftersom det är så svårt. Jag förstår om man väljer abort om det finns stor risk för exempelvis ds, det innebär ju ändå ett ansvar på en annan nivå jämfört med ett friskt barn. Jag tycker inte det tyder på en dålig människosyn, däremot tycker jag att något är skevt om man väljer abort pga av fostrets kön. Men det handlar ändå på en viss nivå om en fråga om liv och död, vilket kan göra det väldigt svåra beslut att fatta. Hur svårt och på vilket sätt det är svårt beror på ens egna erfarenheter och känslor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s