Lite mer kring det här med gränser

Efter en kommentar jag fick på gårdagens inlägg om rätten till sin egen kropp har jag funderat vidare lite kring det här med att sätta gränser för när andra får röra ens kropp. Jag vill säga redan här att alla barn självklart är och reagerar olika, så de råd jag kommer med är helt baserade på vad som fungerar med vårt barn, men jag hoppas att de ändå har viss grund i sunt förnuft.

Jag tror att man litegrann får skilja på situationer som har med intimitet och närhet att göra och situationer som handlar om saker som hälsa. Det är enormt viktigt att veta att man har en absolut rätt att säga nej till pussar, kramar eller andra typer av närhet och att andra människor rör vid ens kropp på ett sätt som så att säga kräver närhet och inkräktar på ens personliga sfär på ett sätt som inte känns okej. Där har vi vuxna också ett ansvar i att aldrig propsa på att barn ska behöva vara nära någon om de inte vill, alla har väl varit med om klassikern ”ja men krama farmor/morbror/min syster/din kompis nu” och att barnet till slut gör det mot sin vilja. Det ser jag som ett intrång på barnets integritet som gör att man i små steg bryter ner barnets känsla av att ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Vi ska helt enkelt inte ha den auktoriteten att vi kan bestämma det.

En situation som kan vara lite svårare handlar om till exempel hygien, som är något som är viktigt för ens hälsa, även om det kanske inte har en direkt orsak och verkan som barnet kan se. Innan barnet själv har lärt sig att sköta sin egen hygien måste man ju som vuxen hjälpa till. Så var går gränsen här då? Är det okej att släpa en gråtande unge till badrummet för att tvätta av händer som är fulla med choklad eller lera, för att man inte vill få fläckar på inredningen eller inte vill att barnet ska stoppa sina leriga fingrar i munnen? Eftersom jag är en stor förespråkare av att kommunicera med barn och inte underskatta deras förståelse tror jag att det i första hand gäller att prata med barnet och försöka få det att förstå varför man tycker att händerna behöver tvättas. Om barnet fortfarande vägrar kanske man kan hitta en kompromiss – det kanske går med på att man tar ett blött papper och torkar av det värsta.

Går det inte ändå kan man prova att göra det till en lek. Det är visserligen en form av manipulation, men jag inkräktar inte på barnets integritet i och med att jag inte handgripligen behöver tvinga det och jag är inte inne i barnets personliga sfär och petar. Om det fortfarande inte går kan det faktiskt hända att man får strunta i det för tillfället: välj dina strider – hur mycket är det värt att ta en specifik strid och verkar det gynnsamt för framtiden att ta striden? Som exempel kan jag ta att vårt barn inte tycker om att tvätta håret, något som ändå behöver göras ibland. Nu är hon så pass stor att hon kan säga att hon inte vill, så vi pratar om varför man behöver tvätta håret, att det finns smuts, sand och svett till exempel. Oftast väljer hon då att lägga sig ner så vi kan tvätta håret, men det händer också att vi får strunta i det.

Svårast är situationer som handlar om den direkta hälsan, t.ex. att man behöver ta medicin eller undersökas av en läkare. Ibland finns det helt enkelt inte utrymme för att barnet själv får bestämma och det svåra då är ju att göra det som måste göras utan att inkräkta på barnets integritet. Mitt bästa tips även här är kommunikation. De gånger vi har tagit tigern till sjukvård har vi innan pratat om vad som kommer att hända. Oftast vet man ju ungefär vilka undersökningar som kan behöva göras, så vi brukar visa att ”så här kommer doktorn titta i dina öron, så här lyssnar man på hjärtat osv”. När vi sedan kommer till doktorn har hon en uppfattning om vad som kommer att hända och det är inte lika konstigt.

Min tanke är att om man visar sitt barn att det har rätten att bestämma över sin egen kropp och att man själv respekterar detta, kan ibland viss manipulation vara okej, på så vis att man gör det som måste göras till något lustfyllt genom att exempelvis göra om det till en lek. När barnet förstår mer kan man också prata mer om rätten till sin egen kropp och jag tror också att man kan prata om den där känslan man kan ha av att någon gör något man inte tycker känns okej. En läkare kan behöva undersöka intima delar av ens kropp, men om det känns fel kanske det också är fel och att det i så fall är något man kan berätta om för någon man litar på, för att avgöra om det verkar rimligt.

Jag är också medveten om att pedofiler ofta använder manipulation och lek för att få barn att göra som de vill, men efter vad jag har förstått har barn som utsatts för övergrepp ändå haft en känsla av att det som händer är fel. Jag hoppas därför att ett barn som tidigt fått lära sig att sätta gränser för vad andra får göra i förhållande till dess kropp och att vuxna inte har en total auktoritet lättare kan stå emot och avbryta. Lite som ett säkerhetsbälte – man hoppas att man inte ska hamna i en situation där det behövs och det skyddar inte mot allt, men det är bra att ha om något händer och det hjälper mot en hel del.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lite mer kring det här med gränser

  1. Ping: Lästips om rätten till sin kropp | Ett tigerliv

  2. Ping: Jag vägrar säga åt mitt barn att krama någon om hon inte vill | Ett tigerliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s