Rapport från Bråvalla

Ok, jag förstår att ni verkligen har väntat och knappt kunnat sova, så nu kommer en rapport från fredagens festivaldag så att ni äntligen kan börja leva era liv igen.

Den korta versionen är: vi hade skitkul! Om jag ska gå in mer i detalj kan jag berätta att jag höll på att få ett mindre sammanbrott på vägen dit, för vår pålitliga (nåja) GPS ledde oss lite fel, trots att vi angav de koordinater som stod på festivalens hemsida. När vi sedan skulle försöka hitta dit vi faktiskt behövde komma blev det aningen rörigt och några fula ord uttalades. En idé som hade kunnat vara bra för arrangörerna att genomföra är att skylta till festivalen från det att man kommer av motorvägen, inte när man åkt av motorvägen, svängt in på rätt avtagsväg och kört tre kilometer.

Hur som helst, vi hittade rätt till slut och kom in på området med en halvtimme tillgodo till den första spelning som stod på vårt schema, nämligen Royal Republic. Jag hade hört att de skulle vara bra live och de var verkligen ingen besvikelse. Full fart från början till slut, så en timme kändes lite för kort. Fast kanske var det lika bra, för jag höll redan då på att tappa rösten…

IMG_7664

Kort paus då vi spanade in festivalområdet och tog oss till den scen där ståupparna höll till, eftersom sambon gärna ville se Thomas Järvheden. Helt klart sevärt, inte hysteriskt roligt, men många skratt blev det ändå. Efter det var det bara att ta sig till nästa scen om vi skulle få en bra plats till Stone Sour. Dem har vi sett förut och jag tycker nog de var bättre den gången. Det var inte dåligt, men det kändes som att det gick lite på rutin. Man förstår ju att de gärna vill spela många låtar från senaste skivan, men det är inte alltid det som får bäst fart på publiken. Och jag får erkänna att vi skrattade lite åt hur mycket den gode Corey Taylor svär. Här snackar vi meningar som ”All you fucking motherfuckers out there, are you having fucking fun?”. Dessutom slängde han ut rekordmånga vattenflaskor i publiken, eftersom han tog en (fucking) klunk och sen hivade iväg resten.

IMG_7671

Eftersom vi hade lite tid att fördriva ”roade” vi oss med att ställa oss i kö till att ta ut pengar. Det gick nämligen bara att betala kontant om man ville ha sig en konserttröja och det ville man (läs jag) ju. Så efter att ha stått i en kö ett tag och sedan fått veta att deras terminal inte funkade, fick vi ställa oss i en annan. Nätta en timme ägnade vi åt att stå i den kön. Som en ”bonus” var kön framför scenen där de just då körde hiphop. Om man vill uttrycka sig snällt kan man säga att hiphop inte riktigt är vår grej. Är man mindre snäll säger man som min kära sambo ”jag kan nu konstatera att jag verkligen hatar hiphop”. Nåja, jag fick tag på min tröja till slut i alla fall, med villkoret att jag använder den varje dag resten av året. Ehum.

Innan det var Green Day-tajm hann vi kolla på Danko Jones i en hel kvart, men jag tror att det hade kunnat vara en rolig spelning att se hela. Men se det hade vi inte tid till, för vi behövde en bra plats inför kvällens höjdpunkt. Kort notering: jag kan konstatera att det egentligen bara är när man är på konserter och liknande som jag verkligen skulle vilja vara sisådär 10 cm längre, för det ställer sig alltid någon lång jäkel framför som jag precis ser över axeln på.

Med tanke på att jag velat se Green Day i flera år var jag lite orolig att man kanske skulle bli besviken ändå, men det var ingen som helst fara. Även om de spelade en del låtar som inte direkt räknas till deras största hits gjorde det ingenting, för det blev som en liten andningspaus mellan de riktiga rökarna. Och det är något väldigt mäktigt med allsång med 25 000 människor. Två och en halv timme bara flög förbi och vi hade så förbaskat kul. Fast gladast var nog killen som fick komma upp på scen och spela och sjunga tillsammans med bandet i en av låtarna, och dessutom fick med sig en gitarr för besväret. (Eftersom det var på kvällen blev inte korten så bra och WordPress tycker inte att jag får ladda upp videoklipp, så använd fantasin en stund.) Sedan var det dags att ta sig hem och jag kan säga att det inte är ofta man kör bil och det ljusnar medan man kör… Vi var hemma 3.45 och sov 4.00.

Notering 1: Vi upptäckte att bådas vårt absoluta favoritband System of a Down spelar på Getaway Rock-festivalen senare i sommar och vi har nu lite beslutsångest. Med tanke på att de egentligen inte spelar tillsammans längre känns det som enda chansen att se dem, å andra sidan är de den enda artist vi vill se på den festivalen. 850 kr för att se ett enda band känns aningen saftigt.

Notering 2: Dagens enda riktiga smolk i glädjebägaren. Det var ju en del städpersonal på festivalen och i princip alla städare vi såg var färgade. När man sedan lät dessa stå på ett släp (ni vet av den öppna typen med halvhöga gallerväggar) så att de fick åka igenom hela området på detta vis gav det otroligt dåliga vibbar med slaverikänsla. Fruktansvärt ogenomtänkt av arrangörerna, särskilt med tanke på att vi hörde folk som skrattade när de åkte förbi.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s