Nattliga eskapader

Vi hade ju en liten sjukling här hemma förra veckan och när vi till slut trodde att hon var frisk börjar det om igen… Igår när jag hämtade tigern på förskolan klagade hon över att hon hade ont i kroppen och när vi sedan kom hem sa hon att hon hade ont i magen. På två timmar försökte hon sedan kräkas ungefär tio gånger utan att det kom något och när hon sedan bara grät/skrek för att hon hade så ont i magen åkte vi till akuten. När vi hade en kilometer kvar av resan på tre mil kräktes hon så klart i bilen.

In till akuten vid 20-tiden där vi fick vänta en dryg halvtimme på att skrivas in, eftersom de hade århundradets långsammaste personal i receptionen. När vi väl skrivits in behövde vi inte vänta så länge tills vi fick träffa en sköterska, så vi tänkte att det gick ju himla smidigt det här, vi är nog snart hemma. Men tji fick vi. Sedan skulle vi nämligen vänta på kirurgen för att utesluta blindtarmsinflammation och det var en rätt rejäl prövning av tålamodet. Efter en och en halv timme somnade det stackars barnet tvärs över våra knän och tur var väl det. Det dröjde nämligen till kl. 1 på natten innan vi fick träffa kirurgen. Tack och lov hade han verkligen ett toppenbemötande av barn, för när han kom in hälsade han först och främst på tigern och bad om ursäkt till henne för att hon fått vänta så länge. Först efter lite småprat hälsade han på oss vuxna.

Tyvärr var hon vid det laget så trött, omtumlad och ledsen att hon knappt var kontaktbar, men vi kunde i alla fall utesluta blindtarmen. Exakt vad det egentligen är har vi inte något klart besked om, men den främsta teorin är uttorkning i samband med förra veckans sjukdom som gjort att hon är förstoppad. Idag är hon väldigt hängig och sover mest, så vi får se hur det utvecklar sig. Vi är ju inte jättesugna på ännu ett 5-timmars nattpass på akuten… Jag skulle ljuga om jag sa att jag är pigg idag.

Själv har jag varit hos sjukgymnasten idag med mitt ben som inte vill låta mig springa och inte heller där fick jag några klara svar. Trolig inflammation i ett muskelfäste, så vila och Voltaren i en vecka. Jag vill verkligen att det här ska bli bra nu, för jag har siktet inställt på ett nytt lopp i stället för det jag fick skippa nu i juni. Jag vill springa Lidingö tjejlopp i höst, trots att det lite tar emot med något som kallas ”tjejlopp” ligger det bra tidsmässigt och det är rätt längd på loppet, så det får bli så ändå. Om benet vill, alltså.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv, Träning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nattliga eskapader

  1. presens skriver:

    Hur är det med henne?

    • Helena skriver:

      Jo, nu verkar hon må bra (tack för att du frågar!) och hon är tillbaka på dagis. Det verkar som om förstoppningsteorin kan ha stämt, för magen kom igång i förrgår och hon verkade piggare redan på eftermiddagen. Igår var det full fart som vanligt och hon lekte hela dagen, vi var och åt glass och hon ville cykla 🙂 En helomvändning mot dagen innan när hon bara ville sova och titta på film.

  2. Åh puh, lilla stackarn! Känner precis igen scenariot från i julas när vi hängde på akuten halva natten för att sedan åka hem utan svar. Var nog förstoppning eller överdos av linser som var boven den gången…

    Men skönt att det inte var något farligt med henne och att hon mår bra nu! Sitta på akuten är verkligen inte skoj, och det kan verkligen kännas förgäves om det inte ger nåt – fast bättre att de är friska förstås 🙂

    • Helena skriver:

      Ja, det viktigaste var ju att det inte var något farligt! Men den där väntan… Jag förstår att de ofta har mycket att göra på en akutmottagning, det jag inte förstår är att man inte ger lite prioritet åt ett barn som man eventuellt misstänker kan ha blindtarmsinflammation. I det läget kan ju fem timmar vara rätt mycket. Och så blir jag så extremt frustrerad av att man får sitta där i timmar utan någon som helst vidare info, till slut blev vi tvungna att kolla att de inte glömt bort oss…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s