Besvikelse och lite plåster på såren

För ungefär två månader sedan fick jag ett träningsprogram av min mamma, för jag hade storslagna planer att träna mig till att springa milen. Jag såg verkligen fram emot det och hade siktet inställt på ett millopp här i vår stad veckan efter midsommar. Nya skor inhandlades eftersom de befintliga var i princip obefintliga.

Tyvärr fick jag efter ett tag ont i ena benet och jag misstänker att boven i dramat är de iläggssulor jag köpte med de nya skorna. Jag har sedan provat allt möjligt för att bli av med smärtan, men varken Voltaren, vila, liniment eller TENS har gjort någon egentlig skillnad mer än tillfälligt. Så nu har jag fått inse att 1. det är dags att kontakta någon som kan luska ut vad som är fel med mitt ben och 2. det blir inget millopp om en månad. När det känns som om underbenet är på väg att gå av på mitten när man springer är det nog läge att göra något åt saken… Besviken är jag i alla fall.

Så som lite plåster på såren har vi nu bokat biljetter för att gå på Bråvalla-festivalen den helgen som jag skulle sprungit. Eftersom vi inte längre är några ungdomar kör vi inte hard core-festivalröj helgen lång, utan vi åker dit över dagen för att komma hem och sova i bekvämligheten i vårt eget hem. Så nu ser jag sjukt mycket fram emot helgen efter midsommar, för då ska jag få se tre favoritband.

1. Green Day
Green-Day
Som jag har velat se i flera år, men har missat de chanser som funnits. Fram tills nu, alltså.

2. Stone Sour
StoneSour
Dem har jag sett förut, så jag vet att det knappast kan bli dåligt. Dessutom har sångaren Corey Taylor en scenutstrålning som gör att man blir lite lätt kollrig.

3. Royal Republic
Royal+Republic
Släppte häromåret en skiva som aldrig misslyckas med att göra mig på bra humör när jag lyssnar på den och eftersom jag hört att de ska vara riktigt bra live har jag sett fram emot en chans att se dem.

Förutom dessa kommer det vara en del andra spännande artister och som bonus kör de även stand-up, så jag hoppas på att få chansen att se Magnus Betnér. Så även om jag är besviken över att mitt ben inte samarbetar med mig och vill springa, känner jag att substitutet är helt ok ändå.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet, Träning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s