Vägen till självkänsla

Förra veckans funderingar kring det här med att vara fin (både här och här och dessutom hos SannaM) fick mig att fundera vidare kring vad som bygger en god självkänsla. Jag har aldrig haft någon vidare självkänsla och har ständigt sökt bekräftelse från andra. På senare år har jag förstått att sådant här kan överföras från föräldrar till barn och när jag ser på min egen mamma är det rätt uppenbart att det är därifrån min dåliga självkänsla kommer. Jag har därför sagt mig själv att jag vill göra allt jag kan för att inte föra det vidare till mitt eget barn.

Med åren har jag lyckats bygga upp min självkänsla mer och har därför bättre möjligheter att ge mitt barn en starkare grund. Visst vill jag fortfarande gärna höra hur duktig andra tycker att jag är, det är inte så lätt att bryta en livslång vana, men min självbild hänger inte längre på det. Nu kommer knappast en bättre självkänsla genom någon slags magi, utan det är något man får jobba på, så jag har funderat lite på om det är något särskilt som gjort skillnad för mig och kunnat sålla ut några ganska specifika saker som fått mig att inse att jag duger rätt bra som jag är.

Att bo ett år utomlands
Några år efter att jag flyttat hemifrån var jag mitt uppe i mina studier med siktet tydligt inställt på att bli översättare. Jag fick då möjligheten att gå min översättarutbildning vid ett universitet i England och jag ångrar inte för en sekund att jag tog den chansen. Med allt som skulle ordnas för att studierna skulle bli verklighet och sedan faktiskt ge sig ut i ett främmande land på egen hand fick det mig att inse att jag faktiskt klarar väldigt mycket mer än jag trodde.

Att tävla i styrkelyft
Jag har hållit på med olika träningsformer under många år och har väl någonstans förstått att jag är starkare än många andra tjejer i min storlek. När jag sedan började träna på ett gym med en aktiv styrkelyftsavdelning och i princip blev värvad till dem insåg jag att jag inte bara var starkare än många tjejer, utan även starkare än många killar. Känslan av att med rätt träning hela tiden bli starkare och kunna lyfta mer och mer fick mig att förstå att min kropp faktiskt är rätt bra och klarar en hel del om jag bara ber den. Och även om jag antagligen aldrig kommer upp i den nivån igen kan ingen ta ifrån mig att jag faktiskt gjort 100 kg i knäböj och 130 kg i marklyft, bara för att jag gav mig fasen på det. Med rätt vilja och träning kan jag klara i princip vad jag vill.

Att säga upp mig och starta eget
Jag arbetade tidigare på ett företag där jag även var delägare. Det var roligt i början, men jag insåg efter ett tag dels att jag inte trivdes i en chefsposition, dels att jag och de andra delägarna strävade åt olika håll. Att komma till den insikten var ett viktigt steg, men vägen till att göra något åt det var lång och tung och fick min självkänsla och tron på mitt eget värde att närma sig en bottennotering. När man kommer hem från jobbet och gråter flera gånger i veckan är det dock bara att inse att läget är akut och att något måste göras. Till slut fick jag ihop alla trådar, sålde min andel och startade eget. Även om det har sina utmaningar att ha eget företag har detta beslut stärkt mig enormt. Steget från en trygg inkomst och en säker framtid mot en osäker vardag kan låta dumdristigt, men det har gett mig en betydligt större styrka i mig själv – jag sköter mig själv och jag vet att jag klarar väldigt mycket mer än jag tidigare trott.

De här sakerna har varit några viktiga pusselbitar i att få mig att förstå att jag duger bra som jag är och att jag inte behöver andras godkännande för att ha ett värde. Det är klart att jag kan önska att jag hade kommit fram till det tidigare, men bättre sent än aldrig. Jag har nu en starkare grund att stå på och det är ganska fantastiskt.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vägen till självkänsla

  1. Ping: Drömjobbet… | Ett tigerliv

  2. SannaM skriver:

    Vad härligt det låter, hoppfullt liksom! Och imponerande att du hållit på med styrkelyft, önskar att jag också haft mer disciplin i min träning… men det är väl aldrig för sent 🙂 Att säga upp sig från jobbet och starta eget – modigt!

    Och visst påverkar ens egen självkänsla barnet om man inte ser upp, min mamma är väldigt beroende av hur andra ser på henne (och på mig…) och det har definitivt påverkat mig!! Är rätt bra på att berömma mig för sånt jag är bra på, men det räcker att en person kritiserar mig (eller slutar följa min blogg) så känner jag mig genomrutten…

    • Ett tigerliv skriver:

      Ja, jag känner själv att det ger lite hopp för framtiden! 🙂 Numera är väl min träningsdisciplin lite sämre, men det är häftigt att ha den där vetskapen i huvudet att man kan göra i princip vad man vill om man bara är beredd att anstränga sig lite.

      Sen är det ju det där med kritik, det är verkligen jättesvårt att ta utan att känna sig sämst i världen. Bloggandet är också en sådan där öm punkt, jag tror det har att göra med att man lämnar ut sig själv en hel del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s