Att hitta sin egen röst

Idag fyller den här bloggen två månader (confetti, woohoo!). Under tiden jag har haft den har jag haft chans att fundera lite på det här med att skriva. Ända sedan jag lärde mig att läsa och skriva har jag tyckt att det var roligt att skriva egna små berättelser. Ett tag fanns en tanke om att skriva en bok, men jag har inte fått någon idé som jag känt skulle kunna räcka till en hel bok. I stället har jag glatt mig åt andra tillfällen som funnits att skriva fritt – jag har till och med gillat uppsatsfrågor i tentor, för trots att de är så styrda är det ändå roligt att få formulera sig själv, att få till textens disposition bra och allra helst få till en riktigt bra slutkläm.

Men efter att jag blev klar med mina studier har skrivandet hamnat på hyllan. En stor del av det tror jag beror på att i mitt yrke som översättare skriver jag precis hela dagarna. Problemet är bara att det är ju inte min text, jag återger bara det någon annan har skrivit fast på ett annat språk. Det gör att när man sedan är färdig för dagen är man inte jättesugen på att skriva ännu mer. Men det senaste halvåret ungefär växte det fram en önskan om att börja skriva själv. När man kan gå en timme och klura på hur man bäst ska få ihop sin Facebook-status inser man att det finns något där som vill ut. Dels finns det tankar som snurrar i huvudet som man gärna vill utveckla vidare, dels har jag saknat nöjet med att bara formulera egna meningar.

Det jag har insett under de här två månaderna är dock hur svårt det faktiskt är. Tankar som låter så bra i huvudet låter platta när de förs över till bokstäver som blir text på en skärm. Det blir också extra tydligt hur svårt det är att få fram humor i textform. Jag har ju ingen aning om ifall läsaren har samma referensramar som jag, så om jag kommer med ett i mitt tycke underfundigt citat från en film eller låt kan jag aldrig veta om läsaren också tycker det är kul, eller om det bara är jag som sitter och är road.

Men jag glädjer mig åt att det faktiskt blir lättare ju mer man skriver. Det kommer mer naturligt och jag känner mer och mer att jag kan uttrycka den jag är, utan att det känns konstlat. Eftersom man själv är sin hårdaste kritiker är det få texter man i slutändan blir helnöjd med, men det gör inget, jag tycker det är roligt att bara vara halvnöjd också.

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att hitta sin egen röst

  1. SannaM skriver:

    Grattis på tvåmånadersdagen! Min blogg blir två månader nästa vecka… Känner igen mig i dina upplevelser, har nog lite samma förhållande till skrivande som du. Något jag har märkt nu den senaste tiden är dock att det tar längre tid att skriva inlägg, mina prestationskrav har liksom ökat. Och romandrömmen är ständigt närvarande…

    • Ett tigerliv skriver:

      Tack! 🙂 Jag känner också av de där prestationskraven… Särskilt om jag försöker få till något analyserande, för jag tycker aldrig det blir så där bra som när andra (t ex du) skriver och så försöker man för mycket och det blir jättekonstigt. Så jag försöker koncentrera mig på att bara vara jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s