Politiskt korrekt – och stolt

För att spinna vidare lite på mitt förra inlägg tänkte jag fortsätta med lite funderingar kring det här med politisk korrekthet. Det har ju blivit något slags skällsord som man kastar på folk som inte delar ens egna (oftast trångsynta) åsikter. Själv ser jag det däremot inte som något negativt att vara politiskt korrekt. Det som omfattas av detta begrepp är sådant som för mig handlar om ren medmänsklighet.

Jag anser att alla människor har lika värde, oavsett kön, ursprung, sexuell läggning eller religion. Att jag anser detta beror inte på att jag vill följa strömmen eller någon trend eller för att det är den åsikt som anses vara ”den rätta” – jag anser det för att det är min fasta tro, kalla det min religion om du vill, att människors värde inte ligger i vem de är eller hur de definierar sig, utan ATT de är. Sedan kan människor utföra handlingar eller framföra åsikter som gör att jag inte tycker om den personen eller tycker att hen är komplett dum i huvudet, men det innebär inte att jag tycker att hen är mindre värd.

Jag hoppas på att kunna förmedla detta även till mitt barn. Till viss del tror jag att enbart genom att jag och min sambo båda har denna grundsyn för vi automatiskt vidare detta till vårt barn, men det är självklart viktigt att prata om sådant här med barnen. Hon är ju inte så stor än, men vi har bl a pratat om att alla ser olika ut, utan att lägga någon värdering i det. I och med att vi har ett heterosexuellt förhållande blir det ju normen för tigern, att man har en mamma och en pappa, fast vi har ändå kunnat konstatera att familjer kan se olika ut. Man kanske kan tycka att det är stora frågor när man inte ens är tre år, men jag är övertygad om att de värderingar man har grundläggs tidigt, även om de så klart kan värderas om i framtiden.

Men så mycket kan jag säga som att om det klassas som politiskt korrekt att anse att alla människor har lika värde, ja då är jag politiskt korrekt – och det är jag stolt över!

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Föräldraliv, Livet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s