Frukt är godis?

Med tiden har jag insett att för mig finns det ett tydligt samband mellan hur jag mår och hur jag äter. Om jag mår bra och känner mig tillfreds är det inga större svårigheter att hålla mig borta från onyttigheter. Jag knaprar äpplen och nötter till mellanmål och vågen slår små glada volter när jag kliver upp på den. Om jag däremot mår mindre bra kan jag inte tänka på annat än allt sött jag vill äta. Och om det skulle hända att dessa svackor kombineras med att jag pga exempelvis förkylning inte kan träna blir resultatet allt annat än lyckat.

Som ett led i att förändra detta bestämde jag mig för ett tag sedan att göra slut med det dåliga samvetet – att inte längre ha dåligt samvete om jag av någon anledning måste hoppa över ett träningspass eller om jag råkar äta något onyttigt. Till viss del har det funkat och jag känner mig i stället nöjd med mig själv när jag håller mig borta från godispåsen och i stället äter en frukt på kvällen. Det går inte att förneka att det är betydligt trevligare att fokusera på det som är bra än att fokusera på det som är dåligt.

Tyvärr har jag fått något av ett bakslag. Förra helgens tragiska händelse har lagt sig som en våt filt över mig och mitt humör. Jag känner mig obestämbart nedstämd och jag vill bara ÄTA. Jättelyckat att det sammanfaller med semmeldagen, för medan frukten ligger på sitt fat och ser mer och mer övergiven och sorgsen ut sitter jag och funderar på när man kan få chans att äta nästa semla, hur jag ska kunna få en ursäkt att åka förbi något av de ställen som sägs ha goda semlor och, ja ni fattar, det är inte bra… Som tur är gör jag inte verklighet av allt detta, men det känns inte helt sunt att tänka så här.

Jag vet ju att man brukar ta sig upp ur sådana här svackor, det är bara att hoppas på att det sker förhållandevis snart. Inte framför allt för vikten, utan främst för att jag ser fram emot att kliva upp ur sängen på morgonen och kunna känna att ”det här blir en rätt bra dag”.

Hur funkar ni när ni mår dåligt, tillhör ni de som äter eller som slutar äta?

Annonser

Om Helena

Jag bor i en liten stad i Mellansverige med min sambo och vår lilla tiger, född 2010. Jag skriver om funderingar om livet, medveten barnuppfostran, feminism och antirasism, och ibland blir det en del bakning också.
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s